Tråkigt att vara pudel

Ibland är det inte lätt att vara glädjespridare. Även en sådan måste väl vara i behov av lite ljus i tillvaron. Och nu tycker jag att det är lite svart.

1. Vårt skrälle till häst har gjort illa ryggen så matte måste upp till henne varje kväll för att behandla henne. Hur kul tror ni att det är att sitta i bilen och vänta? Och med en Drutt som bara sover.

2. Hussehusse har ont i … hm …. och kan inte ta med oss på några långa skogspromenader. I dag när vi äntligen kom ut rymde Drutt. Hur kul är det att gå och ropa på honom i en timme?

3. För att ändå försöka liva upp tillvaron knyckte jag mattemattes handske och gömde den. Men hon har ingen känsla för humor. Hur kul är det att ta fram den när hon svär så där?

4. Sedan är det min frisyr. Efter fyra timmars klippkurs ansåg sig matte kunna det där med att klippa pudlar. Jag förstod att det skulle ta en ände med förskräckelse. Hur kul tror ni att det är att gå omkring och se ut som en semla i dessa kungliga förlovningstider?

5. Igår kväll hade någon stängt dörren till min lilla husses rum. Den har inte varit stängd sedan den 27 februari 2008 då min lilla husse lekte i sitt rum sista gången. Jag trodde givetvis att han var inne i rummet och blev överlycklig. Förstår ni hur ledsen jag blev när han inte var där? Matte till och med sympatigrät med mig.

Nej, ibland är det tråkigt att vara pudel. Även om man heter Edison.