God fortsättning!

Ni vet att jag har en kärlek i mitt liv, min lilla blomma Kajzza. Förstå därför min glädje när jag kom hem till matte i lördags och hittade Kajzza där. Jag blev så glad att jag började gråta. Kajzza och jag fick en fin julafton tillsammans och planerar nu för en härlig nyårsafton. Kanske kanske blir Kajzza kvar hos oss... 

God fortsättning mina vänner!

Sov gott älskade Druttskrutt

Sov gott, världens knäppaste Drutt, världens mest kärleksfulla pudel. Vi blandar förmodligen ihop känslor men det gör ont, det är tomt.

Grubbel på Alla helgons dag

Ska vi pynta graven för en elvaåring? Eller för en sextonåring?

Stjärnfall

På vägen hem ser jag ett stjärnfall. Utan att hinna tänka efter blir min tanke, min önskan, "David". Fortfarande.

Alla hjärtans dag

Den 14 februari 2008 fick David en korg med godis och läsk från sin klass. Det var en flaska coca-cola från var och en av klasskamraterna. Lite i smyg plockade David undan en flaska och ställde den bakom några böcker. I dag hittade jag den i en flyttkartong.

Just Nu

Just nu vill jag leva
Just nu vill jag känna
Just nu vill jag leva
Just nu

Känna luften i mina lungor
Känna blodet som pulserar
Känna ljuset i mina ögon
Känna tiden som passerar

Men

Just nu har Jeppe varit död i sex år
David i fyra år, tre månader och 18 dagar

Jeppes mamma vill leva
Jag vill leva

Vi vill känna luften i våra lungor
Blodet som pulserar
Ljuset i våra ögon
Tiden som passerar

Men

Vi kan inte
Just nu

Sötaste bullen!

Siri, sex veckor. Åh, vad vi längtar. Om två veckor är hon hos oss, sötaste goaste lilla bullen.

16 år..

I dag är det Davids födelsedag. 16 år.

Min lille pojke. Min lille Dojje. Jag kan inte längre föreställa mig hur du skulle ha sett ut.

Kosläpp

Nu är hon sån' där igen. En travhäst filmas i närbild när den går över mållinjen. Hon gråter. En hund på en agilityplan får massor av beröm. Hon gråter. Tur att kossorna redan är utsläppta.

Where are the clowns?

Hos lilla finaste Linn. Alltid hos Linn.

Träning

Drutt är glad. Matte har lovat honom att få åka till brukshundsklubben i morgon kväll. Jag lägger tassarna över ögonen och hoppas att matte inte ser mig.

Vad beror min träningsovilja på?

Jag tror att den har sitt urspung i min valpkurs. Tränaren sade då till matte att öppna kylskåpet och låta mig välja vad jag tyckte mest om. Det jag valde skulle jag sedan alltid få som belöning vid träning.

Vad skulle jag välja? Smörgåsgurka, möglig ostkant eller en skrumpen tomat?

Så ska det låta!

Så kan det låta!

Jag vill ockå ha uniform!

I skogen händer det saker.

Nära midnatt natten till i dag ringde vaktchef Drutt och rapporterade att han ingripit mot en ovälkommen besökare i trädgården. Personen hade, förmodligen haltande, begett sig från platsen. Vi åkte ut och hjälpte till med spårningen. Drutt mötte oss iklädd uniform. Han visade var han gjort sin senaste iakttagelse och vi begav oss ut i skogen. Drutt gav order med fast tass medan jag mest ägnade mig åt pudelfnatt. Äntligen hände det något!

Vi fick till sist avbryta sökandet och bege oss hemåt för en debriefing. Vi återsamlas i dag för att planera vakthållningen vid närmaste akutmottagning och insamlandet av medel för betalning av skadestånd.

Jäklar vad snygg vaktchef Drutt var i uniform!

Sanningen är...

...att jag inte har så mycket att berätta. Jag har ont i ett ben och mattematte har ont i ryggen så vi går bara korta koppelpromenader nu. Gissa hur roligt det är att ha mattematte i koppel? Hon ska ju nosa på varenda skyltfönster!

Drutt kommer hit ibland och berättar historier om vilda djur, bovar och banditer, flygande matte, dagiskompisar, kaniner, slyngeln Diesel och flickvännen Ålivia. Jag lyssnar inte.

I morgon ska jag till veterinären med mitt ben. Jag hoppas att de inte tar död på mig igen...

Tråkmatte

Jo, jag har saker att berätta. Men jag behöver viss hjälp. Skriv själv, är inte snällt att säga till en pudel.

Nej

Nej, inte det här.

Du är värd det bästa. Du ska ha det bästa. Finaste vän. Inte det här.

Ett djupt andetag.

En dag i taget.


















www.fotoakuten.se

Fyra år och tusen nålar

Jag fick ett svar
Ett rakt besked
Nån dag kvar, inte mer
Det är så det e'

Jag andas tungt
Du sover lugnt
Mitt i en dröm
En sista sömn

Jag vet hur det e'
Det är så de e'

Håll mig hårt
En sista gång
Säg mitt namn
Älskling ljug, gör vad du kan

Se på mig, som du gjorde då
När jag var allt som du litade på
Det var då

----

Det känns som 1000 nålar
Jag går på krossat glas

(text: Martin och David Stenmarck)

Grey's anatomy

Det senaste avsnittet av Grey's anatomy handlade bland annat om en cancersjuk pojke som inte fick veta hur sjuk han var och att han riskerade att dö. Fråga mig inte varför jag plågade mig igenom avsnittet. En pojke på 11 år, en tumör på ryggraden, en operation som misslyckades. Men där upphör likheterna, tänkte jag. Eller?

Jo, David visste att han var sjuk. Han visste att han skulle dö. Jag och läkarna svarade på hans frågor, men faktiskt inte helt ärligt och sant. Jag tänkte att det var rätt att göra så. Det lät sunt. Men jag förstod inte att vissa frågor var för svåra att ställa. Jag förstod inte heller vilket behov David hade av att få veta. Ett exempel är när han frågade sin läkare om det fanns något lika sjukt barn som han som överlevt. Läkaren svarade nej men lade till att han inte träffat alla barn. David frågade då om man kan bli frisk utan mediciner. Läkaren svarade nej men sade att man inte ska underskatta naturens krafter. Sanningen var ju att allt hopp var ute. Men det sade vi inte.

Några månader innan David dog var vi till Turkiet. På väg hem konstaterade David att det var hans sista resa. Nu skulle han hem och dö. Jag kramade om honom och sade bara aldrig, aldrig. På julafton, hans sista, sade han att det var vår sista jul tillsammans, att jag skulle få fira kommande jular utan honom. Jag svarade bara att jag aldrig, aldrig skulle fira jul utan honom. Så fortsatte det. Det finns många exempel. David sade flera gånger åt mig att ta av mig hope-halsbandet. Det finns ju inget hopp, sade han. David, du känner väl mig, svarade jag. Jag ger aldrig upp.

Vi pratade mycket om döden, hur han ville dö, begravningen och vad som skulle hända efter döden.  Jag lovade att vi alltid skulle vara tillsammans. Vi var oskiljaktiga. Det var så många och svåra frågor och jag försökte svara. Jag bet ihop. Jag höll ihop. Men jag svarade aldrig David på hans svåraste och viktigaste frågor, de han inte kunde ställa rakt ut. Kommer jag att dö av cancern? När?

Varför svarade jag inte honom? Det var inte för hans skull. Det var jag som inte kunde hantera svaret. Att jag inte skulle få ha min David kvar.

Ja, Grey's anatomy. Verkligheten överträffar dikten. Och jag får leva med den.

Turkiet, oktober 2007

Minns

Läser i dagboken från månadskiftet februari - mars 2008. Varför? När det gör så ont.


David är rädd för att somna, rädd för mardrömmar.

Tilltagande smärtor. Metadon sätts in. "Upploppet nu", sade dr G.

Mer ångest. Mer stesolid.

David till Agnes: "Jag skulle vilja ha en dag där allt är normalt. En normal dag bara."

"Jag vill ha fina glas, kristallglas, på fot. Med isbitar och sugrör. Det är jag väl värd."

Buken hård, spänd och blåstrimmig.

Fruktansvärt mager. Huden vit och skrynklig. Läpparna blå. Klagar på hjärthugg.

Oxynorm, metadon, alvedon, betapred, saroten, lyrica, zantac, stesolid, zofran.

"David, du har kämpat så hårt. Du förtjänar att ha det bra. Så vila nu bara."
"Men mamma, det är ju det jag inte vill."


Mitt älskade barn. Stackars stackars dig.

Oj då

Hann ni se hovets hemsida?

Ulrika Marianne Annica David, hertiginna av Upplands Väsby.

Haha, visste jag inte bättre hade jag trott att en viss kille haft ett finger med där...

Sportlov och äntligen pulkaväder!



Med Emma, Sofia och mattematte

Tänk att få vakna...

Hinner inte med

Det snurrar på, i full fart.
Jag hinner inte med.
Hinner inte vara med min David.
Det är ju snart slut.
Igen.

Huvudvittnet...

... vägrar att yttra sig.

Jul, mot påsk

Då har vi plockat bort julen från Davids grav. Tomteparaden är nedpackad till nästa år.

Helgerna är slut. Vi går mot våren, ljuset.

Nej, vi går i en nedåtgående spiral. Mot den 20 mars. Mot påsken. Igen. Och det blir värre för varje år.

Julen 2007