Internationella barncancerdagen

I dag är det den internationella barncancerdagen. Barncancer-fonden fokuserar på den positiva utveckling som skett de senaste trettio åren och att tre barn av fyra i dag överlever. Och visst är det bra. Men vår lilla husse var det fjärde barnet. Det som inte överlever. Som Mia Karlsson skrev i sin artikel om David och Agnes innebär en 75 procents överlevnad att det dör ett barn i cancer i Sverige var femte dag. Det är för många. Jag kan därför inte stämma in i Barncancerfondens hurra-vad-vi-är-bra-rop. För många föräldrar förlorar sina barn, för många syskon förlorar en bror eller syster, för många hundar förlorar sin lillmatte eller lillhusse.

Artikeln om David och Agnes vann inte Barncancerfondens journalistpris men vi säger ändå ett stort grattis till Mia för nomineringen. Vann gjorde en artikel om en forskare och det är naturligtvis jätteviktigt att uppmärksamma detta viktiga arbete för att öka överlevnaden.

I går i Expressen fanns en ny artikel om Agnes av Mia Karlsson. Den följer upp hur det gått för Agnes sedan David somnade in den 20 mars 2008. Artikeln visar mycket tydligt hur den grymma sjukdomen drabbar även syskon. Jag tycker särskilt om de råd som Agnes lämnar, så självklara men så svåra att följa.

David har två syskon men K-J har valt att inte vara offentlig med sina tankar och sin sorg. Och det är viktigt att veta att det inte finns några regler för sorg. Man får skratta, vara glad, fortsätta som vanligt. Man får vara hysteriskt ledsen, arg. Man får prata så mycket man vill och man får vara tyst. Ingenting är rätt och ingenting är fel i sättet att reagera. Det enda som är fel är att ett barn med hela livet framför sig inte får leva.

Vilket underbart väder det har varit i helgen. I går var vi på isen med matte och K-J. Drutt är så imponerad av K-J. Han ville inte leka med mig utan sprang och fjantade sig för K-J hela tiden. Och visst är K-J något att vara stolt över. Precis som Agnes och David. Och jag. Och okej då, Drutt.