"Som om vi vore hundar"

Bilder från Pakistan.

"De kastar ut mat till oss, som om vi vore hundar."

Jag får min mat serverad i en rendiskad blank skål. Jag har ett underlägg med röda hjärtan. Jag har alltid tillgång till friskt och fräscht vatten. Min mat är välbalanserad och näringsriktig. Ibland (läs varje dag) får jag lite leverpastej, buljong eller brieost som smakförstärkare. På fredagarna får jag glass på tallrik.

Det finns hundliv och det finns hundliv.

Vardag

Matte på jobbet. Vi daghundar hos hussehusse och mattematte. K-J tillbaka i Uppsala, Agnes i Västerås. Nikki åter från betet.

Vardagen rullar på igen.

Nej, det blir aldrig mer vardag på riktigt.

Doften av David

Bara någon vecka efter Davids död bar vi ut hans soffa.
Sedan sålde vi lägenheten.
Då körde vi hans (mattes) säng till soptippen.
I juli kraschade hans dator som vi använt hela tiden. Med skärmsläckaren han fnissat ihop. Med A och S som klibbat samman av utspilld coca-cola.
Nu säljer vi bilen. Med Davids hemgjorda GPS bestående av en vägatlas och en batteridriven Homer Simpson som ger goda råd under körningen. I varje sväng.

Ny soffa, ny bostad, ny säng, ny dator, ny bil. Utan Davids dofter. (Utan Davids snorkråkor han hade en ovana att kleta fast överallt. Tänk att man kan sakna snorkråkor.)

Ja, jorden fortsätter snurra.

Men i min korg ligger en röd t-shirt. David bar den i fem dygn och lade den sedan i min korg för att jag skulle ha kvar hans doft när han var på sjukhuset.

Jorden får snurra hur fort den f-n vill. Den röda t-shirten blir kvar.

Djur i bur

Vi förnekar brott.

Vi bestrider det enskilda anspråket och kan inte vitsorda något belopp som skäligt i och för sig.

Vi yrkar att omedelbart bli försatta på fri fot, öhh... tass.

Åh Kajzza...

Åh, vilken kväll. Drutts mamma, syster och faster på besök. Drutts mamma trillade i poolen, Drutts syster hjälpte Drutt att skälla ut inbillade inkräktare och Drutts faster.....

Åh, vilken skönhet. Åh Kajzza ...

Vi lekte, vi delade på ben, vi pussades.

Sedan åkte hon hem. Åh Kajzza...

I en timme satt jag ute i det mörka regnet och snyftade.

”Kom in Edison”, sade matte och lockade med korv. ”Du får vara glad och tacksam för din kväll med Kajzza. Ni ses säkert igen i framtiden. Någon gång, någonstans. Det är väl mysigt att ha någon att längta efter!”

Ja visst, längtan har sin grund i kärlek och det finns något hoppfyllt i den.

Det är hårt att leva ensam kvar på en plats när man blivit övergiven. Men det finns inget värre än att vara så fruktansvärt ensam att man inte har något att längta efter. (Haruki Murakami)

Men jag kan väl få snyfta lite i alla fall...

Foto: Leone

Svarta moln, gråa hår och röda mattor

Vi som mist borde, som vår kära Carina säger, vandra fram stolta på en röd matta. Vi står upp trots att det ofattbara hänt. Vi lever trots att vi har lotsat våra barn in i döden.

Men så är det inte. De svåra åren har i stället lämnat oss med en sargad självkänsla, ett dåligt självförtroende och med ett katastroftänkande som en ständig följeslagare. Över oss vilar ständigt ett stort svart moln som när som helst skickar ner sina blixtar på oss.

Det är en kamp att höja sitt huvud ovanför molnet. Det är kamp att gå rak i ryggen i den eviga stormen. Det är en kamp att försöka hitta den klara himlen, att se solen.

Därför har jag en liten önskan.

Jag vet att jag börjar bli grå om nosen. Jag vet att matte klippt mig så att jag ser ut som en Nurejev med ölmage. Jag vet att jag är utåttåad. Jag vet det. Du ser det. Men tala inte om det för mig. Tänk det bara. Säg gärna: Vad fint du bär din svans Edison! Det syns på din trav att du har en ädel stamtavla!

Låt mig få njuta av att ha knyckt Drutts ben. Jag vet att han tar tillbaka det i morgon när han inte ätit dammens största groda till frukost. Men tala inte om det för mig. Påminn mig inte om det mörka molnet. Låt mig få se bara solen en kort stund.

Du behöver inte lyfta upp mig. Du behöver inte jaga undan molnen. Du får dock gärna rulla ut den röda mattan då och då. Och vet du. Du, ni, får också plats på den. Vi får plats på den allihopa.