torsdag 6 maj 2010

Mona eller en skadeskjuten fågel

På tal om toblerone kom jag att tänka på en intervju jag läste för ett tag sedan. Den var med Mona Sahlin. Med i artikeln var en livskurva som Mona ritat, ni vet en sådan där kurva som visar hur livet har varit, med sina toppar och dalar. Under åren när tobleroneaffären fyllde alla tidningar och nyhetsprogram gick Monas livskurva nedåt, förstås. Men inte alls mycket. Den låg bara strax under mittenlinjen. Detta förvånade reportern och hon frågade Mona om det stämde.

"Men snälla du", svarade Mona. "Jag har förlorat ett barn. Vad är en toblerone mot det?"

Ja, det är kanske så det är. Sådant som för andra skulle medföra stora livskriser blir för oss en krusning på livets yta.

Men jag vet inte. Jag vill att alla ska vara snälla mot mig. Jag vill bli mött av en blick, ett varmt leende. För inuti känner jag mig som en skadeskjuten liten fågel.


5 kommentarer:

Ingela sa...

Snälla blickar och varma leenden, är balsam för sårade själar.
Kärlek,omtanke,respekt och medmänsklighet.
Tänk vad mycket det kan göra...

Skickar allt detta till dej,och hoppas att din dag blir lite lättare!*ler*

Fredag,och sol..
Mmmmm!
Kraaaaaaaaaam

Sarah sa...

För mig är det ofta tvärtom mot för Mona. Min förlust gör mig klent rustad för problem och konflikter. Har taskig flygförmåga helt enkelt.

Anonym sa...

Ja, har man varit med om det värsta så tror jag inte att en tobleroneaffär kan köra slut på en allt för mycket.

Jag brukar heller inte låta mig fördystras allt för mycket av världsligheter och då har jag ändå inte mist honom. Men man betraktar saker ur ett annat perspektiv.

Skickar en stor varm kram!/Erika

Inte bara en chokladbit sa...

Att Sahlin förlorat ett barn är givetvis en stor personlig tragedi och oerhört svårt att hantera. Men vad hon sen säger gör mig upprörd. Hon försöker ständigt att trivialisera Kontokortskandalen som hon var huvudpersonen i till att bara ska ha handlat om en chokladbit. Ingenting kunde vara mer fel.

Affären handlade ju om hur hon under fem års tid missbrukade det förtroende som väljarna gett henne genom att ta "räntefria lån" på skattebetalarnas bekostnad, totalt över 50.000 kr. Sen ljög hon upprepade gånger när journalisterna började ställa frågor om hennes agerande. Droppen som fick bägaren att rinna över var när hon bagatelliserade sitt agerande med att det bara var "förskott på lönen" och att man utan konsekvenser kunde vara sen med att betala sina räkningar.

Är det att jämställa med en chokladbit?

Nej.

På ett personligt plan är hon så klart säkert en schyst människa, men inte tusan kan jag lita på henne efter att han utnyttjat sin maktställning på det här sättet och sedan låtsas som om inget hänt. Det är en ren förolämpning.

Lotta sa...

Min tanke med detta inlägg var inte att väcka liv i den s.k. Tobleroneaffären. Jag försvarar inte Mona Sahlin men jag tycker att den är gammal och att det finns mycket viktigare oförrätter vi aldrig bör glömma. Vilket förtroendet man har för Mona Sahlin är upp till var och en.

Mitt syfte med inlägget var att visa hur sorg kan te sig. Man tror att man blivit hårdhudad av att gå igenom en ofattbar tragedi men sedan visar det sig att man inte ens kan ta ett shit-finger i trafiken utan att bryta ihop. Som Sarah skrev upptäcker man istället att man har taskig flygförmåga.

Trevlig helg!