Månadens gästbloggare: Agnes berättar om trafikolyckan

Somnade i Eskilstuna. Marcus skulle väcka mig när vi kom fram till en kiosk där vi kunde köpa cola. När jag vaknade nästa gång var det för att det skumpade som fan och huvet rycktes bort från fönsterrutan jag hade det mot. Där stod vi. Hade glidit ner för en brant sluttning. Bilen hade av nån anledning snurrat runt och de var det som räddat oss från att köra rätt in i ett träd. Vi hade lånat en cab av Marcus farbror och den var sjukt låg så den kunde stannas av gräset. Hade vi haft en högre bil hade vi åkt rätt ut i skogen. Sen gick allt fort, folk hoppade ur bilarna och jag kände hur nacken började göra förbannat ont. Marcus klarade sig utan skador men var ordentligt chockad.

Jag har på nåt sätt blivit immun mot sånt här och tyckte inte ens att de var konstigt att de hänt oss. De enda är att jag har insett hur lätt det är att faktiskt köra av vägen.

Nacken var en muskelbristning och bilen är bara att skicka till skroten. Vi hade en otrolig tur och är tacksamma för att vi lever. Ett tips är att om det bara är två personer i bilen, så bör den som sitter brevid aldrig somna.