Blod, svett och tårar

Ja, det var vad det kostade att fixa ett godkänt på Drutts agilitykurs. Jag vet inte hur grabben ska få återgälda detta! Fyra banor hoppade vi. Första rundan var jag felfri, den andra gjorde vi fel på slalomet, tredje var matte så trött. Och så: Vi satte oss och vilade intill målgången vilket ju var urklantigt. En stor hund var inne på banan och det syntes redan före sista hindret att han inte fått någon kvällsmat och var väldigt sugen på pudelkött. Pang! Så satt hans tänder i mig. Matte försökte rädda mig men var alldeles för tafatt och lyckades bara med att själv få en rispa i benet. Jag blev skräckslagen! Oj vad jag skrek! Tänk om jag kommit hem och varit uppäten! Nåja, jag klarade mig i ett stycke och blev till och med beordrad att hoppa en runda till. Tack och lov behövde jag då bara ta de hinder jag tycker bäst om och jag fick massor av korv i belöning.

Till nästa kurs är det inträdesprov och om Drutt inte är fräsch får väl jag göra provet åt honom. Men hörru ni alla andra hundägare: Se till att tala om för era djur att korv är godare än pudel!

Drutt haltar fortfarande och vi vet inte riktigt vad det är. Varken röntgenbilder eller blodprov har visat någonting. Drutt fixade dock ett godkänt på kursen på alldeles egen hand i alla fall. En av våra tränare jobbar på veterinärmottagningen. Eftersom Drutt skulle röntgas vaken var det lite svårt att få honom att hålla sin tass på röntgenplåten. Men då fick tränaren se att vi minsann inte slarvat med targetträningen! Med hjälp av kommandot ”Tramp!” lade Drutt genast tassen på röntgenplåten. Vår tränare, som inte är så lätt att imponera på, blev faktiskt nästan mållös.

Nej, nu ska matte och jag slicka våra sår, jag med hjälp av ben-som-är-bra-för-tänderna och matte med något-rött-som-nog-inte-är-så-bra-för-tänderna.

Midsommar? Det struntar vi i. Vi passar på att ta igen oss och ladda batterierna för livets vedermödor.



Foto: www.fotoakuten.se