Jag skrev det den 20 februari 2006. Min lilla husse var inlagd på sjukhuset. Jag var bara tio veckor då.
Hej David, igår tog hussehusse ut mig i skogen vid ett ställe som heter Vallby. Det är skönt att vistas ute bland träd och buskar men tungt att gå i det där som människorna kallar snö. Men jag glömde att bajsa där ute så det gjorde jag på hussehusses sovrumsmatta när vi kommit hem. Det är varmare där och hussehusse tar ju bort skiten genast.
Efter lunch bestående av torrfoder och en gammal toffel sov jag middag.
På kvällen följde jag med mattematte och hussehusse till stallet och tittade på när lillmatte red på en väldigt stor pudel som heter Nikki. Den hoppade över stora bockar. Jag var inte imponerad för jag vet att det där kan jag också göra, om mattematte befriar mig från kopplet och ger mig en chans.
Många kramar
Edison
P.S. Lillhusse! Jag har hört att du snart kommer hem. Kul!!! Då kan vi leka med alla dina grejer. Vov vov vov vov. D.S.
Vi hade hela livet framför oss. Hoppades vi.
Februari 2006: David hårt tagen av cytostatikan men så lycklig över sin lilla hundvalp, ljuset i hans liv.
2 kommentarer:
Vi hr märkt att en hund är en väldigt bra tröst, både för stora och små. Vilken tur för matte att du finns där Edison!
Slick från Maggie (i struten) och kram från mattemor.
Kraaaaaaam..
Skicka en kommentar