söndag 1 mars 2009

Upploppet

Den 1 mars förra året kollapsade Davids kropp. Den kunde inte längre ta emot vätska eller näring. "Vi är på upploppet nu", sade dr G. "David har lidit nog."

"Mamma, min själ orkar inte mer. Den vill åka hem. Den orkar inte med den här kroppen. Varje kväll önskar jag att jag ska få dö i sömnen."

Vi försöker göra positiva saker, gå ut och gå i det fina vädret, busa med andra hundar, träna lite, men i tankarna återupplever vi hela tiden allt som hände förra året. Det är som om vi inte hann med att känna då och istället gör det nu.

Årsdagen närmar sig. Vi vill inte ha ett år till utan David, inte en sommar till utan honom, inte en jul till. Vi accepterar inte detta!

Ur dagboken
"Mamma, när jag dör vill jag att du skriver en bok om mig, mitt lidande, mina åsikter om USA, om mitt Japan och om min tro på den stora själen, Qij-havet där alla förenas, ingen tid finns, och som bara består av godhet och naturens kraft. Berätta om att jag har haft mitt sista liv och nu finns där.

Endast de som varit utsatta för ett stort lidande och levt alla sina liv blir en del av den stora själen. Först då kan man tillföra den vishet. Det kan krävas hundra, ja tusen liv, innan man kan få sluta att återfödas."

Jag undrar så, varifrån kom detta? Varifrån fick David sin kraft och sin vishet? Vilka dimensioner hade han besökt?

På bilden: Regnbågsbron i Obaida, Japan

2 kommentarer:

Anonym sa...

Hej Lotta!!Jättekul att du skrev i min blogg.Är på jobbet så jag har läst mellan mina kunder.Inser att jag måste sluta,grinar hela tiden...hinner inte torka tårarna mellan kunderna..Men hann även få mej några skratt!! Kommer att följa bloggen nu,jättekul att få höra om er och se hur ni klarar er..Årsdagarna är jävliga....det är ju självklart jobbigt hela tiden.Fattar inte att livet kan vara såå himla grymt och rent orättvist.Det är bara såå jvla överjävligt det ni har behövt uppleva..Jag går sönder när jag tänker på er och läser om din kamp som mamma,att veta att ens barn ska dö....Har ju följt er lite genom Agnes och pappa,tänkt på er massor,nu får jag ju lite info om Agnes med fast hon inte bloggar!!Hälsa ALLA!! "ses" snart igen!Kram Ingela.

Anonym sa...

Heja på Edison med familj! Mina tankar är ofta hos er just nu..
Tackar för dina ord i min blogg.

Håller tummar och tår att hästen nu kan få komma igång igen! och att de svarta fåren får komma igång med tävlande i agility och lydnad... Malva och Kajzza är anmälda till Ågesta i maj.... känn på den du!