tisdag 3 mars 2009

Köttbullelydnad

Hallå, visst är det väl bokrea nu? Kan någon kolla om boken ”Köttbullelydnad” finns med och i så fall skicka den till matte.

Vi var ute och gick. Jag gick lös som jag brukar göra medan Drutt var kopplad. Jag vet att jag inte får springa fram till folk eller hundar. JAG VET DET. Men jag visste inte att matte fortfarande höll på den regeln. Det har ju varit lite si och så på lydnadsfronten sista tiden så jag tänkte att hon kanske hade glömt den. Först kom det en sådan söt aprikos pudeltik. Jag sprang direkt fram till henne och gav henne en puss på nosen. Matte kom springande efter:

- Oj förlåt, så brukar han inte göra. Men det var väl för att det var en pudel.

Sedan fick jag syn på en jättefin pitbulltik och sprang rakt över ett litet gärde och fram till henne. Då vågade jag mig inte ända fram utan lade mig en bit ifrån och slog med tassarna: ”Kom igen då.” Och det blev en himla fart på hunden, värsta glädjefnattet. Vad roligt det såg ut när hennes matte blev alldeles insnurrad i kopplet och höll på att drutta omkull på den hala vägen! Matte kom dock springande efter mig igen:

- Oj förlåt, så brukar han inte göra. Men det var väl för att det var en pitbull.

Sedan fick jag se den värsta fina lilla terrierkillen och sprang raka vägen dit.

- Hjälp, skrek hans matte, ta bort hunden.

Men då var jag hopplöst förälskad. Jag planerade att aldrig lämna hans sida. Jag pussade honom, fnattade runt honom och var i sjunde himlen. Men tanten skrek i högan sky:

- Ta bort hunden!

Jag hörde att matte skrek ”Hit Edison” men jag prioriterade kärleken. Matte platsade Drutt och gick fram till mig när jag just hade fått ett stadigt tag om livet på den söta killen. Då, från ingenstans, dök Drutt upp, Han hade tyvärr missuppfattat matte och skulle hjälpa henne att döda terriern. Tanten skrek ännu högre och matte fick tag i både mig och Drutt i nackskinnet och kastade iväg oss i en snödriva.

Får man göra så?

Sedan tvingade matte oss – med hjälp av ilskna blickar och arg röst - att exercera alldeles intill henne. Hon muttrade något om det nu skulle komma protestlistor angående 2008 års bragdhunds-utnämning. Inte ens när vi mötte världens gulligaste toypudel (från Pandorans kennel) fick vi lämna mattes sida.

Får man behandla hundar så?

Nej, matte har nog inte läst ”Köttbullelydnad”. Å andra sidan får vi kanske vara tacksamma för det. Vi hörde ju också meddelandet som David lämnat på sin telefon:

”Mamma, om du hör det här när jag är död är det en sak jag vill att du ska veta…
Dina köttbullar …
var aldrig …GODA!”

Foto: Majsan

6 kommentarer:

Vippe sa...

Edison, du verkar vara en hyvens kille, helt i min stil. Och jag som trodde att du var välartad :D. Mvh Vippe

Puzzel Jr sa...

Köttbullar är mums! Har Matte sådana i fickan kan jag gå genom eld och vatten. Men tydligen tycker hon att jag börjar lägga på mig, så nu för tiden kommer det mest torrisar upp ur hennes ficka. Suck...

ha´re killar

ingela sa...

Hahaha,ja du lilla fina Vovve,du sitter inne mej en sköön humor!!**hahaha**,och det gjorde helt uppenbarligen din husse med!!
Fina vovvar på bilderna,kanske matt blir med nån gång hon med..eller är hon lika rädd som mig att bli med på bild**skratt** Ha de Gött/ingela

Ingela sa...

matt=matte!! jag är ju såå fruktansvärt duktig på att stava och få till det....

Lena sa...

Tack för omtanken ser nu att du befinner dig i mitt helvvete du med.....det har nu gått 4 månader sedan vi miste vår älskade änglaskatt förstår inte hur vi ska orka, varje dag är en kamp...ja du vet ....kram till dig

Nelsson sa...

1.Stå på Dig Edison, man SKA alltid hälsa på andra hundar om möjligheten ges.
2.Lillmatte hälsar: mammas köttbullar går att äte i nödläge, men affärens är absolut bäst.