måndag 24 augusti 2009

En gammal själ

Ur "Maskarna på Carmine Street" av Håkan Nesser, 2009

Jag vet att jag som tonåring läste en bok om en mycket gammal själ som skickades ner till jorden för en sista gång, trots att den bara hade ett mycket litet antal år kvar, trots att den måste ta med sig ett barn tillbaka till himlen - men själen bad envetet om att ändå få göra en sista resa och till slut gick Vår Herre med på saken. Att sprida lycka och glädje under en begränsad tid måste ju ändå vara bättre än att inte sprida det överhuvudtaget.

9 kommentarer:

Nelssons matte sa...

Böcker är bra till mycket: tröst, igenkänning, verklighetsflykt...
Att sprida glädje en tid är är bättre än ingen glädje alls, bara att hålla med. David var en glädjespridare, har jag förstått, och en vis tänkande stor liten kille. Och rolig!
Kram Anna-Carin

karro sa...

Ville bara skicka en famn med kramar till dig/er!
KRAM karro (flisans mamma)

Majsan sa...

Att formulera sig rätt är inte min starkaste gren, så jag hoppas att Du förstår hur jag menar när jag säger att David genom Dig och Dina berättelser om honom och hans träffsäkra kommentarer, gör att han fortfarande är en glädjespridare. Jag har fnissat många gånger, även om det är mot en mörkare botten.

Kramar

Ingela sa...

David fortsätter att charma oss alla. En riktig glädjespridare!!
Han har lärt mej mycket..
Kram

Honungspojkens mamma sa...

Så sant... Och vilken underbar liten badpojke! Man blir glad när man ser bilden.

Kram

Gunn sa...

Kan bara hålla med alla tidigare inlägg.
David sprider glädje, humor och ett djup i sina uttalanden och tankar, så länge hans minne hålls levande.
Han har berikat mitt liv! Kram//Gunn

Erika sa...

Ja, vad ska man säga. I denna oberipliga tillvaro finns det så mycket glädje i sorgen. Och så mycket sorg i glädjen. Hur som helst är det fint att få läsa om David.

Lotta sa...

Tack för era fina kommentarer.
Jag är tacksam och stolt att jag fick uppleva Davids villkorslösa kärlek under nästan tolv år och mitt i allt det ofattbart svåra ler jag ofta åt minnen med honom. Det som särskilt slog mig i Nessers text var detta om "gammal själ". David sade ofta att hans själ var gammal och trött och nu levde sitt sista liv. Att bli som sjuk som barn var hans själs sista svåra prövning. Sedan skulle han förenas med den stora eviga själen. Det fick också bli texten på hans gravsten: En mäktig och vis liten krigare har förenats med den stora själen.
Många kramar till er alla.
Lotta

Jessica(Ryans mamma) sa...

Gillar dina fina, djupa men för det mesta roliga inlägg om David och hans eskapader. Han var en klok kille!
Kram Jessica