"Jag kan aldrig bli lycklig", sade matte.
Hon och några tanter satt på balkongen. Som vanligt låg jag bredvid och lyssnade på deras samtal.
"Jo, det tror jag att du kan", sade en tant. "Du kan få uppleva saker som gör dig lycklig!"
Matte blev tyst.
Jag förstod vad hon menade.
Jag kan vara glad, få pudelfnatt, men jag kommer aldrig att kunna beskriva mig som lycklig. Inom mig kommer det alltid att finnas ett stort hål av sorg.
"Nej, jag har lärt mig att lycka är ett inre tillstånd", sade matte. "Tyvärr lärde jag mig det för sent och till ett alldeles för högt pris. Jag vet nu att det är en livslögn att yttre ting och händelser kan framkalla lycka."
"Jag kan skratta, njuta och känna harmoni", fortsatte matte, "men lycklig kan jag aldrig bli. Mitt inre är för evigt trasigt."
Jag klättrade upp i mattes knä och gav henne en puss. "Jag förstår", ville jag säga.
"Det paradoxala är att jag har blivit lugnare. Jag behöver inte längre jaga efter lyckan. Livet känns tomt och ibland helt värdelöst men då får det vara så."
4 kommentarer:
Det finns nog flera dimensioner på "lycka". Jag hoppas SÅ att du ska uppleva lycka både stunder och dagar fastän du inte kan vara lycklig "hela tiden i hela dig" (om du förstår hur jag menar). Stor Kram./Erika
Att kunna skratta,känna glädje och harmoni,är ju också en form av "lycka".
Men jag förstår vad du menar,att säga att livet känns fullständigt och att få känslan av total lycka,det finns ju inte..
Det är ett "nytt" liv,och som allt med det, så ser även "lyckan" annorlunda ut...tyvärr. Det var ju inget man bad om,ingen som frågade.Rätten att få känna fullkomlig lycka togs ifrån en.
Livet blir aldrig som förut,lyckan blir aldrig mer lika fullkomlig.
K. säger att han känner sig tom....ofta.. säger att han kan känna lycka,men inte den fullständiga..och hur skulle han/du kunna det?
Jag tycker ni är tappra,jag vet att ni inte har nåt val,men ni är "duktiga" i eran sorg.Missförstå inte.
Massor med kramar till er alla,dansande hundar och vindrickande matte.
Lotta, önskar att du får uppleva många lyckliga stunder och kunna njuta av att vara tillsammans med dina pudlar, en ridtur i skogen, ha en myskväll med Agnes och Kalle m.m.
massor av kramisar Heléne
Att söka den "Stora Lyckan" tror jag är förödande! Det är sånt som gör människor galna...
Du har nog genomlidit den värsta av mardrömmar som en människa måste uthärda.
Det är dessutom, fortfarande, alldeles nyligen!
Jag tror du så småningom kommer att uppleva flera småsmå stunder av (inre) lycka! Det är de här små glimtarna du ska gripa tag i och hålla kvar, för att orka med alla de långa transportsträckorna däremellan.
Kram//gunn
Skicka en kommentar