Omröstningen nedlagd

Efter att ikväll ha snubblat över råa rasistiska skämt om King of Pop bestämde jag mig för att inte fortsätta omröstningen.

Skämtet känns inte roligt längre. Om det nu var det någon gång. Jag och matte har inte alltid samma humor.

Gränsen för vad man får skämta om nåddes, i alla fall för mig.

Sov gott Michael Jackson.

Får man skämta om vad som helst?

Nej, det får man inte. Men var går gränsen?

Agnes kom ut från sitt rum igår och var upprörd:

"Han har bara varit död i några dagar och så kryllar det av historier om honom. Jag tycker det är fel. Jag tyckte om Michael Jackson!"

Och så berättade hon en historia som gjorde att matte fick gå undan för att inte visa hur mycket hon skrattade.

Ska jag berätta den?

Nej jag vet inte. Egentligen vill jag inte ta ära av mr Jackson och historian är elak. Men å andra sidan, inga elaka historier kan ta äran av King of pop.

Jag vet! Jag gör en omröstning!

Sur Edison

Drutt blir inte bättre i sitt ben. Han har fortfarande jätteont och ingen kan riktigt säga vad det beror på eller varför han inte blir bättre. Det sitter i tåleden, så mycket vet vi. Nu är det ännu striktare vila som gäller för honom. Hur roligt är det? Köpte inte vi honom för att jag skulle få det lite roligare? Nu får vi bara gå upp till närmaste skogsdunge och kissa och bajsa. Dessutom är Drutt dålig i magen av medicinen så det blir många vändor till skogsdungen.

Jag hatar skogsdungen. Hatar!!!

Inte en gång till att jag går dit!

Och torrboll kan matte vara själv! Fjantig är hon dessutom! "Hur ska vi göra då? Hur ska vi göra då?"

Sommarkort

Jag läser om honungspojken. Jag slås av att det finns andra tragedier än vår. Tragedier som samtidigt rymmer så mycket kärlek.

I ett inlägg tänker honungspojkens mamma på en sång och frågar vilken sång som är vår.

Jag tänker på Sommarkort.
Ledmotivet till Min stora dags reklamfilm.
Min stora dag, Davids bästa dag i livet.

Den sjöngs och spelades av fantastiska musiker på Davids begravning.

David fick ett av sina namn efter denne underbara artist.
David Björn Cornelis Johansson

Efter introt på 16 sek: Lyssna och njut. Den är så vacker. Som ett sommarkort.

Ta vara på sommaren nu allihopa. Njut av värmen, ljuset. Bevara minnena.

Skål!

Svenskarna dricker mer alkohol än någonsin, hörde vi på radio häromdagen. Ingen kan dock säga säkert vad det beror på. Bag-in-box, säger en del. I den statliga utredningen angående en ny alkohollag sägs att svenskarna mer och mer anammar kontinentala dryckesvanor. Det måste stävjas, säger de. Man kan inte dricka vin varje dag. Men när ni har varit utomlands, har ni då sett något som liknar våra fylleslag vid valborg och midsommar?

Det var förresten en intressant upplevelse att ta en kvällspromenad under midsommarafton. Ur var och varannan trädgård kom det hundar utrusande. Matte fick flera gånger – starkt biträdd av Drutt - stampa i backen och skrika: ”Gå hem!” Det var hundar vi tidigare sett noggrant kopplade eller instängda i trädgården och hundar vi aldrig sett tidigare. Vi misstänker att dessa villahundar fått en helt annan frihet på midsommaraftonskvällen än de har annars.

Nej, tro nu inte att jag är någon alkoholmoralist. Och jag har ingen aning om varför Jeppe super. Jag bara slänger ur mig lite tankar.

Vill ni höra en bra och en dålig nyhet på tal om alkohol?

Det finns ett förslag om att det ska bli tillåtet att servera öl och vin på hospice, där vuxna vårdas i livets slutskede. Det är bra. Men: Sprit kommer inte att tillåtas. Det anses inte vara lämpligt. Så, om du är döende har du har fri tillgång till morfin men du får absolut ingen nubbe till din sista midsommarsill.

Ja ja, vår lilla husse tyckte i alla fall inte om sprit.

Blod, svett och tårar

Ja, det var vad det kostade att fixa ett godkänt på Drutts agilitykurs. Jag vet inte hur grabben ska få återgälda detta! Fyra banor hoppade vi. Första rundan var jag felfri, den andra gjorde vi fel på slalomet, tredje var matte så trött. Och så: Vi satte oss och vilade intill målgången vilket ju var urklantigt. En stor hund var inne på banan och det syntes redan före sista hindret att han inte fått någon kvällsmat och var väldigt sugen på pudelkött. Pang! Så satt hans tänder i mig. Matte försökte rädda mig men var alldeles för tafatt och lyckades bara med att själv få en rispa i benet. Jag blev skräckslagen! Oj vad jag skrek! Tänk om jag kommit hem och varit uppäten! Nåja, jag klarade mig i ett stycke och blev till och med beordrad att hoppa en runda till. Tack och lov behövde jag då bara ta de hinder jag tycker bäst om och jag fick massor av korv i belöning.

Till nästa kurs är det inträdesprov och om Drutt inte är fräsch får väl jag göra provet åt honom. Men hörru ni alla andra hundägare: Se till att tala om för era djur att korv är godare än pudel!

Drutt haltar fortfarande och vi vet inte riktigt vad det är. Varken röntgenbilder eller blodprov har visat någonting. Drutt fixade dock ett godkänt på kursen på alldeles egen hand i alla fall. En av våra tränare jobbar på veterinärmottagningen. Eftersom Drutt skulle röntgas vaken var det lite svårt att få honom att hålla sin tass på röntgenplåten. Men då fick tränaren se att vi minsann inte slarvat med targetträningen! Med hjälp av kommandot ”Tramp!” lade Drutt genast tassen på röntgenplåten. Vår tränare, som inte är så lätt att imponera på, blev faktiskt nästan mållös.

Nej, nu ska matte och jag slicka våra sår, jag med hjälp av ben-som-är-bra-för-tänderna och matte med något-rött-som-nog-inte-är-så-bra-för-tänderna.

Midsommar? Det struntar vi i. Vi passar på att ta igen oss och ladda batterierna för livets vedermödor.



Foto: www.fotoakuten.se

Månadens gästbloggare: Agnes berättar om trafikolyckan

Somnade i Eskilstuna. Marcus skulle väcka mig när vi kom fram till en kiosk där vi kunde köpa cola. När jag vaknade nästa gång var det för att det skumpade som fan och huvet rycktes bort från fönsterrutan jag hade det mot. Där stod vi. Hade glidit ner för en brant sluttning. Bilen hade av nån anledning snurrat runt och de var det som räddat oss från att köra rätt in i ett träd. Vi hade lånat en cab av Marcus farbror och den var sjukt låg så den kunde stannas av gräset. Hade vi haft en högre bil hade vi åkt rätt ut i skogen. Sen gick allt fort, folk hoppade ur bilarna och jag kände hur nacken började göra förbannat ont. Marcus klarade sig utan skador men var ordentligt chockad.

Jag har på nåt sätt blivit immun mot sånt här och tyckte inte ens att de var konstigt att de hänt oss. De enda är att jag har insett hur lätt det är att faktiskt köra av vägen.

Nacken var en muskelbristning och bilen är bara att skicka till skroten. Vi hade en otrolig tur och är tacksamma för att vi lever. Ett tips är att om det bara är två personer i bilen, så bör den som sitter brevid aldrig somna.

Davids födelsedag

Den 14 juni. Davids födelsedag. I dag skulle vår lilla husse ha fyllt 13 år. Åh, vad han såg fram emot att bli tonåring. Vi är så ledsna i dag. Hjärtat värker av en fruktansvärd, ofattbar saknad. Kära lilla älskade David. Varför?

David sade ofta att han trodde att han skulle dö när han var fjorton år. Jag vet inte om det var för att lugna oss eller om han verkligen trodde det. Kanske tyckte han att 14 år lät långt borta och hoppades att han skulle leva så länge. På begravningen sade Jesper, en av Davids bästa vänner och lite av en idol för David: ”David, du lovade mig att du skulle leva tills du var 14.”

September 2007
”Mamma, jag tror att jag kommer att dö av cancern. Men inte förrän jag är 14 år. Det är bra. Då hinner jag vara tonåring ett tag. Men jag hoppas att jag lever tills jag är 15. Man vill ju inte dö utan att ha haft … ja, du vet.”

”David, om du vill ha sex nu kan du ju önska dig det på Min stora dag… AJ, AJ, SLÅ INTE SÅ HÅRT! AJ DAVID, SLÄPP MITT HÅR, AJ, AJ, AJ, DAVID SLUTA, DET GÖR ONT, SLÅ MIG INTE I HUVUDET, AJ!”

De smällarna hade matte gjort sig förtjänt av!

Vi tänker i dag på barncancerfonden, insamlingen Bragdhundhusse 2008.

Änglavakt

Agnes är på Katrineholms sjukhus efter en trafikolycka. Hon verkar ha klarat sig med en muskelbristning i nacken men ska kollas mer under kvällen. Hon och hennes pojkvän har haft en sagolik tur. Eller var det änglavakt? David lovade att alltid se till henne och skydda henne mot allt ont.


Agnes är upprörd. På olycksplatsen, bland brandbilar och ambulans, var det flera förbipasserande som stannade och fotograferade henne, pojkvännen och bilen med sina mobiltelefoner. Hur är man skapt då?

Brev till min lilla husse den 20 februari 2006

Det här brevet hittade vi häromdagen.

Jag skrev det den 20 februari 2006. Min lilla husse var inlagd på sjukhuset. Jag var bara tio veckor då.

Hej David, igår tog hussehusse ut mig i skogen vid ett ställe som heter Vallby. Det är skönt att vistas ute bland träd och buskar men tungt att gå i det där som människorna kallar snö. Men jag glömde att bajsa där ute så det gjorde jag på hussehusses sovrumsmatta när vi kommit hem. Det är varmare där och hussehusse tar ju bort skiten genast.

Efter lunch bestående av torrfoder och en gammal toffel sov jag middag.

På kvällen följde jag med mattematte och hussehusse till stallet och tittade på när lillmatte red på en väldigt stor pudel som heter Nikki. Den hoppade över stora bockar. Jag var inte imponerad för jag vet att det där kan jag också göra, om mattematte befriar mig från kopplet och ger mig en chans.

Många kramar

Edison

P.S. Lillhusse! Jag har hört att du snart kommer hem. Kul!!! Då kan vi leka med alla dina grejer. Vov vov vov vov. D.S.

Vi hade hela livet framför oss. Hoppades vi.



Februari 2006: David hårt tagen av cytostatikan men så lycklig över sin lilla hundvalp, ljuset i hans liv.

Veni vidi vici

Det är inte lätt att imponera på okunniga människor men jag tror ändå att alla på agilityträningen ikväll insåg vem som är stjärnan i familjen.

Vi backar bandet lite: Drutt har ont lite överallt i kroppen, ryggen kanske, så han får bara gå korta koppelpromenader. Vi vet inte vad han har gjort men som han studsar och far är det inte konstigt om han gör illa sig. Eftersom han inte verkar bli bättre får nog stackars dr Drutt besöka en veterinär i morgon. Han har ju haft några fästingar också så han får nog räkna med ett stick i benet, stackarn.

Så, den andres bröd… Jag får gå lös och ledig utan att jag behöver vakta på Drutt. Jag får gå långa skogspromenader där jag kan njuta av fågelkvitter och inte behöver valla in Drutt när han drar sina repor. Men det bästa av allt: Ikväll fick jag vara stand-in på agilitykursen. Inte har de talat om vilket paradis kursen är! Söta små pudelflickor och läckra terrierhannar. Jag spände upp mig i all min tjusiga manlighet och for runt banan som en gasell. Matte pustade, stånkade och ropade efter bättre sportbehå och inkontinensskydd men vad brydde jag mig om det? Nada, för vem kom, vem såg och vem segrade?

Sir Edison förstås!

Väntan

Då väntar vi på sommaren. En till sommar utan David.

Det har varit så mycket väntan. Väntan på diagnos, väntan på svar på biopsi, väntan på röntgensvar, väntan på behandling, väntan på provsvar, väntan på att mediciner ska ha effekt, väntan på att värden ska förbättras, väntan på operation etc. Och till sist en omänsklig väntan på slutet.

Det enda sättet för att inte gå under har varit att ta en dag i taget, och i långa perioder, en timme i taget. Det har även varit det enda sättet för att kunna ta vara på fina stunder, leenden, skratt och harmoni.

Men även nu, efter Davids död, fortsätter vi att vänta. På vad? Ännu en katastrof? På att David ska komma tillbaka? På att smärtan ska gå över?

Ofta känns det som om vi bara fördriver tiden. Medan vi väntar.

Tänk på Godot. Alla vet att han aldrig kommer. Ändå fortsätter de att vänta. Pjäsen sägs bland annat symbolisera människans eviga väntan på det obestämbara men också att hoppet alltid finns kvar.

Är vår väntan en form av hopp?
Är det så? Finns hoppet ändå kvar, trots att vi förlorat allt?

Hoppas vi fortfarande på att vakna upp från denna mardröm?


Foto: http://www.fotoakuten.se/

Omplacering

På grund av hennes allergi söker vi ett nytt sommarhem till

Agnes

17 år, snart 18, olika hårfärger från dag till dag. Glad, omtänksam och framåt tjej med ett jäkla humör. Gärna lydnad (lycka till). Kräver ett fast förhållningssätt där det är viktigt att du visar att du är hennes ledare. Du får vara beredd att hålla hårt i plånboken.

Helst på landet. Sjötomt och egen brygga. Hennes mamma vill kunna hälsa på vid fint väder. Fullständig uppassning krävs vid dessa tillfällen.

Pojkvän medföljer. Men han kan variera.