fredag 15 maj 2009

Tok heller

Jag vet inte vad som händer med mig. Jag är en pudel som kan uppföra mig bland folk. Jag går oftast lös och jag är vänlig och snäll mot alla. Jag jagar ingenting och kommer på inkallningar (oftast, om jag inte har öroninflammation). Men så fort jag kommer till brukhundsklubben förvandlas jag till en pajas. Jag gör allt för att få uppmärksamhet och jag struntar i vad matte säger. Jag knycker saker och drar järnet runt området. Matte blir vansinnig milt sagt. Hon brukar nonchalera mig och övergå till att träna Drutt istället.

Idag skrek matte ”NEJ” så högt hon kunde när jag drog iväg med en plastkon istället för att komma på en inkallning. Jag tänkte sedan att det nog var bäst att göra som hon säger men hur kul är det? Okej då, jag kan väl komma när du ropar men jag tar ett steg i dag och ett steg i morgon. Okej då, jag kan väl lägga mig på ligg men det får ta sin lilla tid. Lite platsliggning provade vi på också. Men då låg det ett plastlock på marken som bara skrek om bli runtburet på området.

Matte är hes nu.

Ha så trevligt nu alla som ska träna lydnad i helgen med Leone. Matte hade behövt vara med men hon ska snyfta tillsammans med Barncancerfondens vi-som-mist-grupp. Hon behöver det också. Jag och Drutt får en skön helg, ingen lydnad, inga ”NEJ”, bara skogspromenader och glasstrutar. Tjock? Bortskämd? Jag?
Tok heller.

5 kommentarer:

Anonym sa...

Låt mig säga så här. Jag har också en sådan där du-vet-vems-röst som tages fram vid särskilda tillfällen, till exempel när jycken drar runt med konerna eller springer och skäller på kreti och pleti. Och den rösten är stark. Dock inte i närheten av vad vissa element använder i IPO-gruppen. Kan inte tänka mig att du kommer i närheten av de där avgrundsvrålen :). Tror inte heller att du lappar till en jycke som kämpar för att göra rätt. Så känn dig inte träffad ALLS. Hoppas att du får en fin helg även fast den kanske blir tung också. Kramkram./Erika

Anonym sa...

Hejja Sir! Livet är till för att levas om de så råkar vara på en brukshundsklubb. Själv gör jag mig omöjlig just nu genom att vräka mig över tangentbordet på datorn ;o)

Att kunna gråta är en gåva! Men det har inte min matte fattat ännu!!

Voff från mig

Puzzel Jr

Anna o hundarna sa...

Snyftgrupp låter bra. Hemskt, men bra. Kanske det skulle behövas en skrikgrupp för mattar också. Nåt slags primalskrik. Eller om vi alla tillsammans skriker åt en hund i taget? Då kanske de reagerar? Vi har varit med pudel i fyra dagar så nu har vi litet abstinens!

Anonym sa...

mmm lite lydnad skulle både du och Drutt behöva så er matte kan sitta och dricka en kopp kaffe i lugn och ro.

Kram från tanten med saxen

Edison, sir sa...

Hallå du tanten med saxen. Kan du förklara hur jag ska kunna pussa dig om jag inte hoppar upp på bordet? Och jag hade inte ställt kaffekopparna där!

Kram och ... puss