lördag 7 mars 2009

Sista mötet med dr A

Den 7 mars förra året kom dr A och en läkare från Enköpings lasarett hem till oss. David hade varit lite piggare och kunnat dricka något men var nu åter mycket dålig. Han sov i stort sett hela tiden. De korta stunder han var vaken var han helt klar.

Dr A hade inte träffat David sedan i december och var märkbart tagen av att se honom. Han satte sig bredvid David i sängen och väckte honom försiktigt.

”Hej”, sade David, ”vet du, i Japan …”

”Nej du”, avbröt dr A, ”vet du, jag skiter i ditt Japan. Nu vill jag höra om dig, hur du har det. Jag vill så gärna höra om hur du gör när du mediterar bort dina smärtor.”

”Åh, okej då.” David berättade sedan: ”Först måsta jag öppna alla mina chakran och låta dem fyllas av kraft. Till exempel låter jag all mammas kärlek strömma in i mig. Sedan går jag liksom ur kroppen.”

David och dr A fortsatte att prata om smärtor, meditation och även om vad som händer efter döden. Efter ett tag blev David mycket trött igen.

”Jag ska gå nu så du får sova”, sade dr A. ”David, är det något du vill fråga mig om?”

”Ja”, sade David. ”Är du republikan eller demokrat?”

”Demokrat”

”Bra”

Dr A satte sig sedan för att prata lite med Agnes: ”Agnes, har du några frågor till mig?”

”Ja. Hur gör man om en i ett siamesiskt tvillingpar får cancer?”

Dr A hade nog förväntat sig helt andra frågor.
Vi ville inte vara i verkligheten.

6 kommentarer:

Leone sa...

Jösses vilken fråga Agnes kom med. Och tror du inte det sätter griller i mitt huvud! Vad sa nu doktor X om detta??

Kramar i massor till Er från mig

Anonym sa...

Det är så sorgligt att läsa om Davids sista tid, men också så fint. Han verkar ha varit en underbar pojke. Styrkekramar till er.

Anonym sa...

Det blev lite fel där, jag tänkte skriva att han verkar VARA en underbar pojke, för jag tror ju förstås att han fortfarande finns!

Lena sa...

Ja du vilka frågor barn kan ha och vet du jag önskar så att jag vore ett barn för då kanske man inte såg allt runtomkring som sorg, jag/vi befinner oss hela tiden i ett mörkt hål känns det som...kram

Anonym sa...

Leone, han hade inget svar på den frågan.Och jag satte griller i huvudet på han också!

Agnes

Anonym sa...

Varje gång jag tänker på Davids öde funderar på livets orättvisor. Glöm inte Edisson ta väl hand om din matte.

från nyårstanten med saxen