David älskade advent, julen, julgran och allt. Första advent var fest! Vi älskade att se David på julen.
Utan David vill vi inte ha någon jul.
Nej, i våra fönster brinner inga juleljus. Men i fönstret i vardagsrummet brinner ett särskilt ljus. I ett år, åtta månader och nio dagar har det lyst över Enköping.
Det tändes första gången på kvällen den 20 mars 2008.
Ur dagboken den 20 mars 2008
Klockan sju kom dr S. Hon gick in i vardagsrummet där David låg nerbäddad i soffan. Hon satte sig bredvid honom. Hon lyssnade på hans hjärta.
"Ja, David är död", sade hon.
"Han är så fin. Det ser faktiskt ut som om han ler. Lilla fina David. Vad han har kämpat. Jag vet inte om jag har träffat något barn vars vilja att leva varit så stark."
Dr S hade med sig ett ljus från personalen på barnonkologen i Uppsala. Hon tände ljuset och vi ställde det i fönstret. Det ska alltid få brinna. För vår älskade lilla kille.
Tack dr S.
Vi tar med ljuset till huset i skogen. Där kan alla skogens djur se dess låga. Och himlens alla stjärnor. Där får det fortsätta att lysa för vår älskade, älskade David.
9 kommentarer:
Skickar en kram
Kramar
Läste ditt inlägg redan igår och visste inte vad jag skulle skriva och det vet jag inte nu heller :). Känner så otroligt mycket med er och tänker mig att längtan efter David måste vara nästan outhärdlig. Stor kram/Erika
Så vackert - och så sorgligt! Tänker på er.
Hjärtekram mina vänner
Cat
Åh vad jag känner med dig, känner din smärta. Den som aldrig har varit med om det svåra att mista sitt barn kan omöjligt förstå, de kan känna, men aldrig förstå. Jag hoppas vår Josefine träffat David nu....att de kan vara friska tillsammans stor kram
Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur det skulle vara att fira jul utan mitt älskade barn. Hon lever verkligen i nuet och älskar julen med allt som hör till. Det skulle vara så smärtsamt att uppleva detta utan henne. Jag känner din smärta och förstår ert beslut. Vad vackert med ljuset från sjukhuset....tänker på er. Kram Maria
Lotta och krullisarna..
Läst ditt inlägg nu flera dagar i rad.Tänkt skriva nåt varje kväll..Men det finns liksom inga ord,det är bara tårar som trillar varje gång jag läser.
Men eftersom tystnad kanske kan tolkas som att jag inte bryr mej,så skickar jag en hälsning,och en hel massa kramar till er alla.Lotta med familj,krullisar,mattematte och hussehusse.
Tänker på er massor,allihopa.
Kram ingela
Vi tänder ett ljus för Victor och David i kväll och skickar många kramar till er.
Kram kram Sofie
Skicka en kommentar