onsdag 4 november 2009

"Jag såg allt när du skällde på katten..."


Japp, så här var det.

I lördags skulle matte åka på nationella dressyrtävlingar för att titta på en avkomma till en hingst som hon är intresserad av. Jag fick följa med eftersom matte tyckte att det var ett bra träningstillfälle för mig. Vi gjorde lite olika övningar bland transporterna, på stallplanen och på framridningen. A piece of a cake. Sedan gick vi in i ridhuset där tävlingarna var. När man är på en dressyrtävling måste man vara alldeles tyst och stilla. Ett plötsligt ljud på läktaren kan vara skillnaden mellan succé och fiasko för dressyrfjantarna. Inga problem, tänkte jag. Jag sover en stund.

"Vi sätter oss inte på den läktaren", sade Agnes. "Det är en katt där."
"Det fixar Edison", sade matte.

Efter ett tag sade Agnes: "Nej, ta ut Edison. Katten retar ju honom! Han kommer att bli galen snart."
"Nej då", sade matte samtidigt som jag tänkte: "Stryker kattskrället förbi mig en gång till så ja, jag lovar, I'll kill that cat."

Japp. Som sagt.


www.fotoakuten.se

4 kommentarer:

Lena sa...

Inte lätt att hålla sig när man blir uppretad;) kram

Majsan sa...

Ja katter de är ett kapitel för sig själva :o). Men jag skulle gärna ha några stycken också, bara husse inte var så allergisk mot just dem.

Vippe sa...

Kollegor emellan: Du gav väl kattskrället vad han tålde? I nödsituationer kan man inte ta hänsyn till dressyrfjantar.

anna o hundarna sa...

Det är rätt, Edison: ta ingen skit! (Hur gick det med dressyrfjanten?)