Kvällssol. Slingrande stigar i en stilla skog. Grusvägar som blivit mjuka av regnet och inbjuder till sköna långa galopper. Stora gärden runt om. Rådjur som tittar upp och sedan fortsätter att äta. Beteshagar med kossor och nyfödda kalvar. Nikki dansar runt lite när kossorna blir för nyfikna. Jag tar tyglarna. Nikki börjar trampa på stället. Förväntansfull. På min signal sätter hon av i galopp med hela sin underbara kraft. Jag lättar på tygeln och hon ökar farten. Hon hoppar över vattenpölarna och tar några glädjeskutt efteråt. Vi saktar av när vi kommer in bland gårdarna. En hund skäller från en hundgård. Nikki ruskar på sig, frustar, taktar lite och är bara så lycklig. Hon ångar av svett. Jag kliver av och går bredvid henne sista biten till stallet. Det börjar skymma.
Det är för de stunderna jag har häst.
Stunder av total avkoppling och själslig vila.
Lotta
Foto: www.fotoakuten.se
6 kommentarer:
Suckar hänfört! Det är inte annat än att man saknar hästeriet...
Precis så är det, vilken underbar och superkorrekt beskrivning.
Min minsting har börjat rida lite nu (grannarna har ridhästar) och verkar bli frälst snabbare än blixten. Jag vet dock inte om jag är överdrivet positiv eftersom jag vet vilken drog hästar är, att man t o m får abstinens utan dem.
I mina öron låter det HEMSKT - jag kommer nog aldrig mer att rida utomhus, utom möjligen på ridbana... Tacka vet jag att mala runt i ett ridhus!
Det låter helt underbart. Börjar så smått att ana tjusningen med kusar efter att ha stiftat bekantskap med sonens terapihästar som är rena terapin för hans ömma moder också. Kram/Erika
Jo därför... Jag går bara och väntar på att maken ska säga att vi ska köpa det där underbara fölet vi var och tittade på. Nu är det ju en travare, men iaf helt underbart och så spännande. Hoppas hoppas...
Kram
Är det inte dags att skaffa en liten vagn till Nikki så både du och Drutt kan följa med på mattes skogsturer.
kram Helene
Skicka en kommentar