Vi möter Davids handbollstränare men han vänder bort blicken innan vi hinner hälsa. Lite längre bort ser vi Amanda, en annan av Davids klasskompisar, korsa gatan på en cykel.
Vi går upp i skolparken, passerar scenen där David bara fick fira två skolavslutningar, går förbi den fina lekparken som David älskade när han var liten.
Vi är framme. Vi tar bort några vissna blommor. Tänder ett nytt ljus. Tittar på kortet.
Vi är framme. Vi tar bort några vissna blommor. Tänder ett nytt ljus. Tittar på kortet.
Vi går hemåt. Hjärtat skriker.
Varför fick han inte leva?
Varför i helvete fick han inte leva?
7 kommentarer:
KRAM.
Ingela
Kram. Tänker på er. /Erika
Ögonen tåras. Ha det bra trots allt!
Kram hälsar Anna-Carin (Nelssons matte).
Det far många tankar genom mitt huvud nu efter att jag läst ditt inlägg. Men det skulle bli allt för långrandigt och verka ganska osammanhängande om jag började skriva dem här, så jag kramar om er i mina tankar istället. Hoppas att ni känner av den.
Majsan
Ja, varför!!?? Min kvällspromenad gick över ängstuvorna, Filip snubblade och for. Missade precis en komocka. Hittade lite kantareller i ekbacken. På hemvägen smakade vi några vildhallon. Så viktigt det är att njuta och ta tillvara nuet. Vem vet hur det ser ut imorgon. Mina tankar går till David, och även till Danne. Stor kram // Cat
Jag tänker samma sak. Varje gång jag tittar upp på Vårfru kyrkan så tänker jag samma sak. Livet är inte rättvisst. Om det vore det så skulle David aldrig ha dött.
Kramar Markus
Många kramar till dig Markus
Skicka en kommentar