Grattis Agnes! 18 år i dag!
Hujedamej!
Men.
Vi minns.
Det var för fyra år sedan, den 29 juli 2005, på Agnes 14-årsdag, som livet rämnade.
Ur dagboken den 29 juli 2005Så har vi fått förklaringen till varför David varit så hängig och trött hela sommaren, varför han släpat fötterna i backen trots att jag tjatat på honom, varför han snubblat på trottoarkanter, varför han vaknat med kramper i benen, varför han sagt att det kändes som om vatten rann in i benet, varför han inte kunnat cykla. Vi har fått förklaringen till varför han inte blivit bättre av Voltaren, som husläkaren ordinerat.
På torsdagen den 28 juli var vi på
Fyrishov äventyrsbad. David råkade få en smäll i magen och blev ledsen. Han ville inte bada mer. På kvällen fick han ont i magen. Han blev sämre under natten så på morgonsidan fredagen den 29 juli åkte vi till Enköpings lasarett. Efter en snabb undersökning blev vi skickade vidare i ambulans till Akademiska i Uppsala. Under resan var David lugn och småpratade med Lotta,
ambulansjuksköterskan, om lite allt möjligt.
Framme på sjukhuset tilltog smärtan och David blev hysterisk. Allt var kaos. Vi var flera stycken som fick hålla fast honom för att nål skulle kunna sättas. Prover togs och svaren var
illavarslande En kirurg sade att det var en
blindtarmsinflammation, en annan, dr R, sade att det inte var det. Den förste kirurgen sade att David måste
opereras direkt då blindtarmen kunde ha spruckit. Dr R sade: "Nej, jag har sett många
blindtarmsinflammationer i mina
dar och det här är något annat."
David var skräckslagen. Han tänkte på
K-J (storebror) som opererats för en brusten blindtarm och drabbats av
komplikationerEfter mycket om och men kom vi till sist till röntgenavdelningen. David hade fått morfin och var lugn.
Ultraljudsundersökningen tog lång tid och jag började mer och mer förstå att läkaren upptäckt något mycket allvarligt. På något sätt märktes det på henne. Efteråt drog jag David i en rullstol tillbaka till akuten. Jag var rädd och försökte dölja mina tårar. Jag ringde till Davids pappa och sade att det nog var bäst att han kom till sjukhuset.
Dr R gav oss beskedet. Röntgenläkaren hade hittat en tumör i lilla bäckenet. Den var cirka 10 x 9 x 8 cm stor och växte ner i
håligheten till vänster ben och ut mot ryggraden. Flera nerver, bland annat
ischiasnerven, låg i kläm. Den akuta magsmärtan berodde på att vänster njure var förstorad till dubbel storlek. Tumören hade växt för urinledaren så att njuren inte hade kunnat tömma sig. Den smäll David hade fått på äventyrsbadet hade förmodligen orsakat en
blödning från njuren.
Stackars David andades ut, lättad över att det inte var en brusten blindtarm
Min tillvaro rasade.
Vi lades i på avdelningen för blod- och tumörsjukdomar, 95
A. David
utsattes för den ena undersökningen efter den andra och förbereddes för operation. Det var tvunget att sätta
stomier på njuren och på urinblåsan. Det skulle även göras en
biopsi samt sättas in en
s.k. port-a-cath.
Nu började det.
Men.
Även om vi alltid kommer att minnas detta på Agnes födelsedag får vi inte glömma bort att fira henne! I kväll ska vi gå på krogen. Agnes ska beställa in vin, säger hon. Lillgumman!

Överst: Agnes och David, augusti 2005. David hemma efter tre veckor på sjukhuset.
Nederst: Agnes, David och K-J, juli 2005, på Paddantur i Göteborg. Det är en och en halv månad mellan bilderna.