söndag 27 september 2009

Steg I

Äntligen kunde matte slita sig från jobb, Nikki och Drutt för att ägna sig åt mig en helg. Vi har nu klarat av steg 1 i terapihunds-utbildningen. Oj, vad vi är trötta. Och mätta. Jag ska aldrig mer se åt korv. Ja, i alla fall inte på ett par timmar. Vad har vi gjort då? Jo, vi har tränat lite allmänlydnad och så sådana saker som en terapihund bör kunna, t.ex. ligga stilla på sidan, apportera, lägga hakan i handen på folk, acceptera att få fingrar i munnen, gå bakom, krypa, backa. Mattarna fick sig rejäla duvningar i massor av olika teoretiska ämnen medan vi hundar då ägnade oss åt passivitetsträning. Jag tycker att det är riktigt trevligt med passivitetsträning men när de började prata om Maslows behovstrappa och Supported health care design blev jag så trött att jag lade mig och sov i en soffa en stund.

En övning var lite klurig. Jag gick in i ett rum där några människor satt och fikade. Det låg massor av godis och fikabröd på bordskanterna och människorna höll det gottaste godis jag sett i händerna. Sedan började de tappa kakbitar och annat smask på golvet. Jag åt upp allt jag kunde hitta, inklusive det på bordet och i händerna, och tittade sedan på matte för att få min korvbelöning. Men inte då! Hon tittade strängt på mig och sade att detta får vi minsann träna på. Vadå? Det var väl inte så många smulor kvar?

Vi var tio hundar på kursen. Här är två av mina trevliga kollegor: Chicco och Baltazar (som min miljöskadade matte kallade Alcatraz hela lördagen).

7 kommentarer:

Erika sa...

Hihi, Alcatraz! Så brukade min syster benämna Gotland när jag bodde där ett år. Vilken intressant helg ni har haft! Konstaterar att Tilda aldrig hade klarat de där kakövningarna (ja, att låta bli dem):D. Kram!

Majsan sa...

Ja då inser vi att Puzzel kommer aldrig att platsa som terapihund. Kakor är till för att ätas upp oavsett om de ligger på golvet eller står MITT på bordet ;o)

Gunn sa...

Inte få äta allt som finns tillgängligt? Där sprack drömmen även för Stina! Vi som tyckte det började så bra med att lägga hakan i handen på folk....det är vi experter på. Ja - vi kan lägga hela kroppen lite varsomhelst om det krävs..

ingela sa...

En liten "Musse"...

Kram Ingela

Leone sa...

jag undrar om inte Kajzza skulle klara testen... bara det inte ligger en chipspåse och skräpar för då är det kört! Dottern har lagt MIN chipspåse i sitt rum (hur gick detta till??) och vem äter?! den "smala" fina Kajzza..*suckar högt*

kram till er alla
slit inte ihjäl dig Lotta! Pussa brorsan på näsan och kusinen! Monya och Edith skrek orden i mitt öra..

Honungspojkens mamma sa...

Bra jobbat! Du kommer att bli världens bästa terapihund!

Och vad underbart skrivet om minnena...

En stor kram till er

Lina sa...

Pudeln har en alldeles särskild liten plats i mitt hjärta. Min första "egna" hund var en svart mellanpudel vid namn Lucifer (kallad Lusse) som fick lämna mig på tok för tidigt (han hann bli runt 5 tror jag och jag var 9) på grund av epilepsi. Han hade minst lika mycket energi som mitt nuvarande vilddjur, han var bara i ett mer behändigt format. ;) En riktig spjuver.