Minns du?

Min lilla husse. Var är du nu? Vad gör du? Hur mår du? Det har i dag gått ett och ett halvt år sedan du lämnade oss. Vi tänker på dig jämt och ständigt, ofta med ett leende men lika ofta med en stor ofattbar smärta.

Minns du våren 2006? Allt gick bra i behandlingen. Jag var en liten valp men växte mig större och starkare för var dag. Jag var en bitig och ganska bråkig valp men du var en hård husse. När jag var olydig tog du mig i nackskinnet och trots att jag pep för att komma loss höll du fast mig. "När du har slickat dig om munnen släpper jag", sade du. Du hade läst i en hundbok att det var ett tecken på underkastelse.

Två gånger i veckan var vi ner till sjukhuset i Enköping för att ta blodprover. Då fick jag vänta i bilen. Jag gnällde men jag visste ju att du snart skulle komma tillbaka. Sedan såg jag dig när du kom ut från entrén. En bit från parkeringen tog du fnissande upp en nummerlapp och visade matte. Personalen på lab lät alltid dagens första könummerlapp ligga framme på ett skrivbord för att ha kontroll över antalet besökande under dagen. Den lappen knyckte du alltid, trots tillsägelser från personalen och bevakning. Personalen brukade byta ställe att lägga lappen på men du kom alltid ut med ett pillimariskt leende. Det ligger fortfarande kvar några nummerlappar i vår bil.


Minns du hur du sedan släppte ut mig ur bilen och jag fick värsta pudelfnattet? Vi gick upp på Gröngarnsåsen och vi busade och levde runt, du och jag. Vi kom fram till himlabacken. Den har fått sitt namn för att den är brant och ser ut att gå rakt upp i himlen, om man står nedanför den. "Jag måste träna", sade du och så nästan rullade vi ner för backen för att sedan börja vår mödosamma klättring upp igen. Du var alltid först, trots att ditt vänstra ben gjorde allt för att hindra dig.

Minns du att du alltid ville ha en liten present efter blodprovstagningen? Matte och jag väntade i bilen medan du sprang in på Fannahandlarn och köpte hockeybilder eller pokemongubbar. En gång kom du ut med blicken full av bus. Du hade köpt en present till matte. Ett tuggummi stort som en tennisboll, tuggummi för mammutar stod det på förpackningen. Det tyckte du var så roligt. Tuggummit ligger fortfarande i dörrfacket i bilen. Det rullar hit och dit i varje kurva och påminner oss om dig och om vår tid tillsammans.

Minns du sedan när vi kom hem? Vi gosade ner oss i soffan. Du pysslade lite med dina bilder eller gubbar. Sedan låg vi tätt tillsammans och tittade på en film. Jag och du, min älskade lilla husse.