Jag vaknar alltid när vi svänger av stora vägen. Snart är vi hemma. Jag sätter mig upp, spanar efter huset och gnäller lite på att matte kör för sakta. Sedan ser jag huset. Det lyser i trädgården. Över dammen. Vi kör upp, parkerar, jag hoppar ur, fnattar runt några varv i trädgården. Vi fyller på mat till småfåglarna. Vi tittar till Nikki. Kanske rider matte en sväng. Sedan infaller lugnet. Med tända ljus umgås vi en stund i vardagsrummet innan natten.
Jag undrar så ofta hur jag skulle ha klarat mig utan vårt hus, vår trädgård, vår landsbygd. Med Nikki nu alldeles intill. Vi skrattar, får besök av goda och kära vänner. Vi gråter. Det gör vi ofta. Det gör man när man förlorat sin lilla husse och sitt barn. Men vi lever i ett hus, i en trädgård helt utanför världens ondska. Hur skulle vi ha överlevt utan vårt hem, vår oas?
Jag undrar så ofta hur jag skulle ha klarat mig utan vårt hus, vår trädgård, vår landsbygd. Med Nikki nu alldeles intill. Vi skrattar, får besök av goda och kära vänner. Vi gråter. Det gör vi ofta. Det gör man när man förlorat sin lilla husse och sitt barn. Men vi lever i ett hus, i en trädgård helt utanför världens ondska. Hur skulle vi ha överlevt utan vårt hem, vår oas?
4 kommentarer:
Så skönt att ha en egen boning där du kung och kan njuta av slottes omhändertagande murar och värmen från dina kära. Kram vännen
Fint. Vad bra att ni hittade er oas. Kram
Och tack för att jag får njuta av lugnet hos er ibland.
Förstår att Du tycker mycket om Ditt hus. Så skulle nog P&Z också tycka var underbart att få bo hela tiden. Men vi härdar ut med att det bara är vintertid vi inte kan besöka vår älskade ö. Kram
Skicka en kommentar