Nu ska jag berätta vad jag gjorde i onsdags. Jag var på en mycket speciell midsommarfest. Jag var där i tjänsten men det var nog den roligaste fest jag varit på. Så härliga barn, så mycket glädje, trots den svåra verklighet barnen lever i.
Jag var på barnsjukhuset i Uppsala, på lekterapins midsommarfest.
Det var mycket känslor att vara på en plats som är så förknippad med David. Jag borde få tillgodoräkna mig dubbla praktiktimmar eftersom besöket där även innebar att matte och lillmatte fick bearbeta minnen och sorg.
Att det är ett ställe där barnen lever i en annan sorts verklighet än andra barn framkom tydligt när jag satte mig för att vila i skuggan ett tag. En flicka i fem- eller sexårsåldern satt där med sin svårt sjuke bebislillebror. Hon tittade på mig och sade till matte:
"Vem döpte Edison?"
"Det gjorde hans lillhusse."
"Var är han?"
"Han är inte här", svarade matte.
"Är han död?"
"Ja."
"Och då fick du Edison?"
Konstigare än så var inte det.
Efteråt, på väg till bilen, ville jag absolut gå fram till huvudentrén till barnsjukhuset. Jag satte nosen i vädret och spanade noggrant in alla som kom ut. Först senare kom matte på varför. När David var inlagd fick jag några gånger följa med och hämta hem honom. Jag brukade då vänta just där.
Foto: www.fotoakuten.se
Jag var på barnsjukhuset i Uppsala, på lekterapins midsommarfest.
Det var mycket känslor att vara på en plats som är så förknippad med David. Jag borde få tillgodoräkna mig dubbla praktiktimmar eftersom besöket där även innebar att matte och lillmatte fick bearbeta minnen och sorg.
Att det är ett ställe där barnen lever i en annan sorts verklighet än andra barn framkom tydligt när jag satte mig för att vila i skuggan ett tag. En flicka i fem- eller sexårsåldern satt där med sin svårt sjuke bebislillebror. Hon tittade på mig och sade till matte:
"Vem döpte Edison?"
"Det gjorde hans lillhusse."
"Var är han?"
"Han är inte här", svarade matte.
"Är han död?"
"Ja."
"Och då fick du Edison?"
Konstigare än så var inte det.
Efteråt, på väg till bilen, ville jag absolut gå fram till huvudentrén till barnsjukhuset. Jag satte nosen i vädret och spanade noggrant in alla som kom ut. Först senare kom matte på varför. När David var inlagd fick jag några gånger följa med och hämta hem honom. Jag brukade då vänta just där.
Foto: www.fotoakuten.se
7 kommentarer:
Det var fint gjort Edison. Stor kram från oss!/Erika
Stor stor midsommarkram! // Cat
Kramar till er alla
/Majsan
Vilket fint midsommarjobb du har haft, Edison! Det är tur att det finns sån´a som Du och Dina mattar, som kan hjälpa till och glädja barn som har det svårt.
Hei Sir Edison! Synes det er flott at du og matmor stiller opp for syke barn selv om det sikkert vekker mange vonde minner fra tiden da David var syk! Du er absolutt en hedershund! Og jeg er ikke i tvil om at du husket når du stoppet utenfor sykehuset, pudler er smarte hunder :-) Keep up the good work, Sir Edison!
Det var riktigt bra gjort av dig och dina mattar! Jag förstår att det var jobbigt, samtidigt som matte nog kände sig bättre efteråt. Tänk att du kom ihåg, och att du ville förvissa dig om att David inte skulle komma ut genom dörren! Stora kramar/Siv
kliver in till er och önskar er alla en skön sommar,med mycket ledighet i nya fina huset/trädgården.
Hälsa alla!
Kram från oss i Norberg
Skicka en kommentar