Midsommarfest

Nu ska jag berätta vad jag gjorde i onsdags. Jag var på en mycket speciell midsommarfest. Jag var där i tjänsten men det var nog den roligaste fest jag varit på. Så härliga barn, så mycket glädje, trots den svåra verklighet barnen lever i.

Jag var på barnsjukhuset i Uppsala, på lekterapins midsommarfest.

Det var mycket känslor att vara på en plats som är så förknippad med David. Jag borde få tillgodoräkna mig dubbla praktiktimmar eftersom besöket där även innebar att matte och lillmatte fick bearbeta minnen och sorg.

Att det är ett ställe där barnen lever i en annan sorts verklighet än andra barn framkom tydligt när jag satte mig för att vila i skuggan ett tag. En flicka i fem- eller sexårsåldern satt där med sin svårt sjuke bebislillebror. Hon tittade på mig och sade till matte:

"Vem döpte Edison?"

"Det gjorde hans lillhusse."

"Var är han?"

"Han är inte här", svarade matte.

"Är han död?"

"Ja."

"Och då fick du Edison?"

Konstigare än så var inte det.

Efteråt, på väg till bilen, ville jag absolut gå fram till huvudentrén till barnsjukhuset. Jag satte nosen i vädret och spanade noggrant in alla som kom ut. Först senare kom matte på varför. När David var inlagd fick jag några gånger följa med och hämta hem honom. Jag brukade då vänta just där.



Foto: www.fotoakuten.se

Pudelfnatt på jobbet

Äntligen tillbaka på mitt ädreboende! Det har varit ett alldeles för långt uppehåll. Jag blev så glad! Jag fick pudelfnatt! Jag sprang hit och dit i korridoren och de sista metrarna gled jag på mage på det hala golvet. Jag gjorde alla mina två cirkuskonster! Samtidigt.

"Men oj, han som brukar vara så lugn", sade personalen. Men håll med om att jag var rolig!

Agnes sommarjobbar inom äldreomsorgen. Hon får inte pudelfnatt på jobbet.

"Mamma, jag ska ta hand om dig när du blir gammal", sade hon till matte. "Du ska aldrig behöva bo på ett sådant där ställe eller bli vårdad av sura människor."

Agnes, det är härmed kungjort!!!

På onsdag ska jag jobba igen. Jag har då ett mycket viktigt uppdrag. Mitt viktigaste hittills. Jag berättar mer senare.

Den 14 juni 1996

Matte berättar:
David somnade strax utanför Enköping och vaknade till vid de första trafikljusen vid Fyrislund i Uppsala.

"Du körde mot rött", sade han trött.

"Nej David, det gjorde jag inte."

"Jo, jag såg att du tittade bort en kort stund och då slog det om till rött."

"Nej."

"Jo."

Nästa trafikljus.

"Du körde mot rött."

"Nej!"

"Joo."

Varje resa till sjukhuset, samma sak. "Du körde mot rött." Min envisa unge.


Den 14 juni 1996, klockan sex på morgonen. Vi körde samma sträcka. De långa molande värkarna hade övergått i krystvärkar. Jag förberedde mig på att få föda fram dig i bilen, vid vägkanten. Din pappa trampade dock gaspedalen i botten och vi hann fram till BB i sista minuten.

Då min älskade David, då körde vi mot rött.

Grattis Agnes!

Kontrasternas värld

I torsdags kväll låg jag i soffan och tittade på Eyes wide shut medan matte duschade. Oj, oj.

Sedan kom matte ut ur badrummet. Utan kläder.

Ja gott folk, vi lever verkligen i kontrasternas värld.

Bloggaward; Tröjan

Sir Edison har förärats ett bloggaward av Anna. Då ska man visa den tionde bilden i sin blogg.



Här är den tionde bilden i bloggen. Jag är glad att det blev den här bilden. När jag och Drutt utsågs till Årets bragdhundar 2008 ville Svenska kennelklubben ha fotografier på David. De fick ett antal bilder och valde ut den här att avsluta ett bildspel om David och oss. De tyckte att den stämde överens med den David vi berättat om. Och visst gör den det.

Bilden är tagen i restaurangen på fartyget MS Musica under en kryssning i Medelhavet sommaren 2007. Varje middag hade ett tema, till exempel gala, Hawaii, fritid, marin, och då var det meningen att man skulle klä sig efter det. Till varje middag satte David på sig sin favorittröja, den rödrandiga rugbytröjan.

”David, vad ska du ha på dig?”

”Jag tar min hawaiitröja.”
”Jag tar min marina tröja.”
”Jag tar min fintröja.”

Alltid samma tröja.

Samma tröja som David fick bära på sin sista resa.

Jag skickar nu awarden vidare till Sarah och Erika.