Spår

Vi hundar lämnar spår. Drutt springer alltid långt upp i skogen för att uträtta sina behov. Han vill inte locka fiender till vår tomt. Jag lämnar mina spår där de märks mest:

Sir Ed was here!

Av mina spår kan man uttyda att jag är en hanpudel i mina bästa år, lugn och trygg, och att jag äter ANF torrfoder och älskar korv.

Men hallå, era spår!? Vad med information ni lämnar! Varje gång ni drar ett litet kort någonstans eller sätter på er dator!

Äh, sade matte, det finns så mycket information om alla och inte är någon intresserad av mig.

Tills bonusbeskedet från ICA kom. Matte skulle få rabatt på fem varor som hon handlat mycket av. Det var hennes liv i de varorna!

Hudlotion Dove, anti age

Torr medelålders kvinna ...

Storpack ruccolasallad

...med en hungrig sköldpadda,...

Gravljus

...stor sorg,...

Dentalfresh hundtuggben

...pudlar med god tandhygien och...

ICA fryst pizza

...jävligt taskiga matvanor.

Och nu då?

Jag tjuvtittade i Tara. Där var en artikel om att få barn tidigt och sedan finna att de är utflugna när man är fyrtio. Vad gör man då?

Jag var bara två år när jag förlorade min lillhusse. Den stora lillhussen var utflugen och snart flyttade även lillmatte. Vad gör man av livet då? Jag hade tänkt mig många år till med ett barn i huset. Jag hade inte tänkt att bli pensionärspudel så tidigt.

Tomt ödsligt sorgligt.

Jag testade olika aktiviteter för att fördriva tiden, få nya vänner eller för att känna mig meningsfull.

Jag vet inte om det fungerade så bra. Det är svårt att känna samhörighet när man lever med en stor inneboende smärta.

Nu fyller jag dagarna med jobb.

Tills jag vet vad jag ska göra av livet.
Tills jag vill göra något av livet.

På vardagarna spanare hos pensionärerna på Cross Medow Street.

På helgerna charmör hos pensionärerna på äldreboendet.

Det fjärde barnet

Tack alla för er omtanke. Tack för att ni håller David kvar hos oss.

Ni har väl alla sett Barncancerfondens film, med den tomma stolen. Den här helgen har den typiskt nog spelats om och om igen på TV.

Jag tycker inte om den.

I var fjärde familj händer det ofattbara. Så är det. Men även de fjärde barnen är ju kvar hos oss. Det har ju ni bevisat för mig. David är ingen anonym blå stol. Han är i allra högsta grad med oss!

Det är så tydligt här på bloggen. Här har David till och med fått nya vänner!

Det är så tydligt på våra visommist-träffar där våra barn är de självklara huvudpersonerna och påtagligt närvarande. Deras stolar är inte tomma. Deras stolar är fyllda av en oändlig kärlek.

De fjärde barnen bor för alltid i våra hjärtan. Så länge våra hjärtan slår finns barnen kvar.

Om jag inte tänker så blir jag galen.

Två år

God natt.

God natt David. Jag älskar dig.

Jag älskar dig mer.

Jag älskar dig mest!

Men jag älskar dig mer, alltid mer, vad du än säger.

David

Härom dagen fick jag anledning att återvända till Expressens artikel om Agnes och David. Den är så fin.

Jag log när jag läste "var så lillgammal att ingen kunde låta bli att skratta när han satte igång".

Det är ofattbart vad jag saknar honom, alla hans tankar och funderingar. Det gick till exempel inte att se en hel film med honom. Alltid var det något han fäste sig vi och ja, då var han igång. Även om man befann sig på en biograf. Och hyschade. Och väste strängt. "David tyst vi pratar sedan. Du stör de andra". Det hände att han framkallade mer skratt i en biosalong än filmen. Behöver jag säga att Agnes och K-J vägrade att gå på bio med David?

Ja, älskade David. Vi närmar oss den 20 mars. Det är svårt.



"Mamma, berätta för alla om mig. Berätta vem jag var och och om mina drömmar. Berätta om mitt stora lidande. Berätta att jag har levt mitt sista liv och nu ska förenas med den stora själen."

På rymmen

I morse rymde jag. När jag till sist kom hem var grinden stängd och min korg uthyrd.

Gräv en grop...

Medan vi tittade på Melodifestivalen grävde Drutt den här gropen. Pernilla Wahlgren får plats i den.

Kvinnor kan

På tal om kvinnor kan. Minns ni berättelsen "Vem var kirurgen?"

David, Agnes och K-J fick höra den. De var då sex, elva och 15 år.

"En pappa och hans son var med om en trafikolycka. Pappan dog direkt medan barnet fördes till sjukhus. När barnet rullades in på operation ropade kirurgen: 'Jag kan inte operera mitt eget barn!' Vem var kirurgen?"

"Jag vet! Det är ju självklart!" sade David.

"Säg inget. Låt Agnes och K-J tänka."

De tänkte. Bonuspappa, den omkomne var inte den riktige pappan, morfar, farbror, kusin som egentligen var .....osv.

Till slut fick David nog: "Åh vad ni är dumma! Det var ju mamman förstås."

Ja, självklart.

Varför var det självklart för David och inte för K-J och Agnes? Var han med sina sex år på jorden mindre förstörd av könsrollstänkande. Hur som helst, tänk att vi inte kommit längre.

Dags för matte att skotta snö själv.

Fixat!

Ni kan lämna spadarna hemma! Drutt och hussehusse har fixat det! Men Helena, om du absolut vill skotta kan vi nog ordna fram lite snö.

Kolla i början av filmen hur effektivt Drutt motar bort mig för att själv bli dagens hjälte. Hm... Sedan gnäller matte för att jag inte hjälper till. Det är inte lätt att vara pudel.

Här är han, dagens slagna hjälte. Ja stackarn, snön är vass.

HJÄÄÄLP!

Det är matte som skriker högst. Vi fick ett brev.

Vecka 10 planeras slamtömning av er avloppsanläggning. Tänk på detta:

- Gör tanken lättåtkomlig. Locket får inte vara övertäckt.

Har ni sett att det har snöat i vinter?

- Märk ut tanken på lämpligt sätt.

Vi vet ju inte var den är!!!!

- Slambilen är hög och bred. Se till att inte buskar eller grenar begränsar framkomligheten.

Vår tomt är en buske! Vi kommer inte ens in med vår bil!

Oj oj oj. Tur att visommistgruppen ska träffas här i helgen. Då kan vi ha en tävling. Den som först hittar avloppstanken får skotta fram den!