David bröt ihop fullständigt. Det hjälpte inte att vi försökte förklara att dr House ska säga elaka saker för att sedan i slutändan visa sitt varma hjärta. David vägrade att titta klart på avsnittet och grät tills han somnade av utmattning.
Barn med cancer är sanna hjältar!
De rycks bort från familj, kompisar, dagis, skola, fritis, fotboll, handboll, ridning m.m.
De får besked som pendlar mellan hopp och förtvivlan.
De får cytostatika i doser som ligger precis på gränsen för vad de kan överleva.
De tappar håret.
De får strålning i sådana doser att deras skelett inte kan växa och deras hjärnor skadas för alltid. De sövs gång på gång.
De genomgår svåra operationer.
De sväller upp till dubbel storlek av cortison.
De drabbas av svåra ibland livshotande infektioner på grund av att deras immunförsvar slås ut.
Deras kroppar måste ofta tillföras nytt blod.
De måste isoleras långa perioder.
De måste genomgå mycket påfrestande transplantationer.
Vart fjärde barn med cancer får beskedet att det inte kommer att överleva sjukdomen.
Mitt i allt detta gör barnen allt för att inte oroa sina föräldrar eller sina syskon. De biter ihop för att slippa se sina föräldrar vara ledsna. De försöker behålla hoppet hos sig själva och sin familj.
De gör allt för att hänga kvar i vardagen.
De gör allt för att fortsätta leva.
De är verkligen sanna hjältar!
I veckan läste vi i Aftonbladet om Albin, 9 år, som är nominerad till priset "Svenska hjältar". Albin lider av rhabdomyosarkom, alltså samma cancer som David hade. Läs artikeln om Albin så förstår ni varför vi ska rösta på honom. En sann hjälte i sig själv och en symbol för alla kämpande barn.
När David vaknade igen efter det hemska dr House-avsnittet sade han: "Mamma, hädanefter ska jag bara dricka ur de fina glasen, de med fot, kristallglasen. Och när jag dör, då ska jag ha en ärofylld krigarbegravning!"
Ja, så fick det bli.
David, en sann hjälte, en bland alldeles för många.
David, februari 2006
7 kommentarer:
Åh det var en rörande och sorglig, men fin, bild på David. En bild på en hjälte, utan tvivel! Kram/Erika
Ja så är det,en SANN HJÄLTE,bland alldeles för många.
Grattis till fint hus,pappen var här och berättade lite hur det såg ut. Verkar Jättefint. Massor med yta för krullisarna att härja loss!
Dessutom för barn och senare ev barnbarn att komma och hälsa på.
Vi kommer i sommar och tar ett glas vin med dej vid bäcken/dammen?? eller vad det nu var.Vatten var det i allafall*skratt*
Jag förstår att ångesten är stor över att packa ner Davids saker..
Han hittar på er.
Kramar.
Ja gråten har jag alltid i halsen..jag förstår att du har det likadant. Jag kan inte heller förstå att vi ngn gång ska orka packa ihop Josefines saker....Jag förstår att det känns jobbigt för dig/er. Kram Lena
Många kramar från oss
Majsan
Hej
Hittade din blogg idag...blev nyfiken.
Jag förlorade min son i leukemi för 1 år sen. Vi fick vård på 95A och Bonken, av och till under fyra år!
Vad hände er?
Kram Minna
Hej Minna, så fruktansvärt med din son. Jag förstår att du, som jag, för en daglig kamp för att fortsätta livet.
Vi bör ha setts någon gång i Uppsala. David fick sin diagnos i juli 2005, när han var 9 år, och avled den 20 mars 2008. Han hade inte någon "frisk" period eftersom återfallen kom under pågående behandling. Sista året var vi inte inlagda någon gång men vi besökte bonken regelbundet fram till november 2007. David hade rhabdomyosarkom, en tumör i lilla bäckenet och mot slutet metastaser i bland annat buk, lymfkörtlar och lungor.
Vi har säkert massor att prata om. Jag ska försöka få in en anonym mailadress på hemsidan så kan du skriva till mig om du vill.Många kramar Lotta
Hej
Tack för ditt svar!
Jag vi borde ha setts där på sjukhuset!
Jag skriver min mailadress här: minna_niemela@hotmail.com
Kram Minna
Skicka en kommentar