Vad konstigt det är att se sin bostad på hemnet. Man känner sig lite uppfläkt.
Bilderna bär inget spår av den fruktansvärda tragedi som utspelat sig här.
Väggarna kommer dock att minnas smärtan och sorgen.
Men de kommer också att berätta om en stor oändlig kärlek och en ofattbar närhet.
De kommer alltid att minnas den fantastiske lille killen som tog sina sista andetag här.
Sovrum 2. Nej. Davids rum.
3 kommentarer:
När jag läser er blogg så tänker jag ofta på vad M:s storebror sade en gång för flera år sedan när M hade insjuknat och var som sämst: "Tänk om min kärlek hade kunnat göra honom frisk!". Ja, tänk om. Kram/Erika
Till Erika:
Ja, tänk om. Så otroligt vackert sagt av M:s storebror. Det är kärlek det!
Många kramar
Sitter och försöker formulera nåt.
Inlägget rymmer så många starka känslor.
Men det finns just nu inga ord...
Skickar en kram i stället!
Kraaaaaaaaaam
Skicka en kommentar