Sarahs "Du"

Det har varit så mycket en tid att jag inte hunnit gråta. Det betyder inte att sorgen lättat. I stället för att komma ut lägger den sig som en klump i bröstet. Den växer och jag vet att den till slut skär sönder mig.

Så, på jobbet, oförberedd, läste jag Sarahs inlägg "Du". Tårarna började rinna, lite längre ner övergick tårarna i gråt och när jag kom till kärleken mellan Jeppe och hans pappa brast allt. Jag tog skydd i vilorummet för att få gråta i fred.

Och varför läsa något som gör att jag gråter? Jo, för att texten ger odefinierbar sorg, smärta och ångest ord. Det obegripliga blir på något sätt hanterbart. Sorgen, smärtan som äter upp mig inifrån blir förstådd.

Läs, känn och njut av det vackra språket. Gråt.

Ride of Hope

I dag går de i mål, alla tappra cyklister som deltagit i Ride of hope. Bilderna är från gårdagens etapp Västerås-Uppsala med depåstopp i Enköping med hussehusse självklart i centrum. 11 mil!

Skratt, tårar, hopp, förtvivlan, skrubbsår, plåster, empati och goda bullar!

Mattes nya kärlek...

... heter Frits. Han är från Tyskland och är fyra år. Jag måste hålla med matte. Frits har de snällaste ögon jag någonsin sett.

Ja, nu är vi två hundar, två katter och två hästar i familjen. Nu ska vi bara skaffa en sköldpadda till, bygga oss en båt och sedan, attan du Noak, är vi också redo för syndafloden!

Min nya bästis...

... har inte taggarna utåt.

Saknar

Jag läser i boken som finns vid Davids grav. Jag inser att jag aldrig aldrig får glömma att det finns några som saknar David precis lika mycket som jag.

(Klicka på bilden för tydligare text)

Ondska

Jag satte på TV:n på förmiddagen för att se hur det hade utvecklat sig i Norge. Tio döda ungdomar var nu 84.

84 ungdomar, 84 David.

Jag rasade ner i det svarta skärande hålet där sorg, ilska och maktlöshet härskar. Samma hål som 84 familjer nu befinner sig i. Men med en skillnad. Jag kan känna tacksamhet. Jag kan känna tacksamhet över att mitt barn fick somna i min famn, med min hand på sitt hjärta, utan rädsla.

I mitt svarta hål finns ingen ondska.

Alla snubbar, alla snubbar...

... vill ju vara katt.

Va fan

Men va fan. Mattematte och hussehusse har lämnat mig här och åkt på semester. Jag är sur. Tänker inte gå ut. Tillbringar mina dagar i soffan framför TV:n. Men det är ju va fan, ursäkta mig, bara skit att titta på! Allsång på Skansen med ett välpolerat kräkmedel som är som en karikatyr av sig själv. Morden i Midsomer, som med den nye Barnaby förvandlats till en fars. Men värst av alla är det där ogräset Jakob Eklund! Kan ingen rycka upp honom med rötterna och se till att han aldrig mer dyker upp i en svensk actionfilm?

Ted, för världens finaste Jeppe

Drutt är bäst!!!

Rop och visslingar, skallgångskedjor, efterlysningar i radio och TV. Utan resultat. Vi kunde inte hitta Kostas, Davids favoritlandsköldpadda, som rymde från sin utebur igår eftermiddag.

Men så. Vid femtiden i dag gick vi ut i skogen för en kort promenad. Cirka 50 meter hemifrån började Drutt gräva frenetiskt under en gran. Vi gick fram och ja visst, där, långt under barr och jord, låg Kostas! Helt oskadd!

Ja, jag erkänner: Drutt är bara bäst! Vi hade aldrig hittat Kostas utan honom!