Jag satte på TV:n på förmiddagen för att se hur det hade utvecklat sig i Norge. Tio döda ungdomar var nu 84.
84 ungdomar, 84 David.
Jag rasade ner i det svarta skärande hålet där sorg, ilska och maktlöshet härskar. Samma hål som 84 familjer nu befinner sig i. Men med en skillnad. Jag kan känna tacksamhet. Jag kan känna tacksamhet över att mitt barn fick somna i min famn, med min hand på sitt hjärta, utan rädsla.
I mitt svarta hål finns ingen ondska.
7 kommentarer:
Sorgen och medlidandet har legat som en blöt, grå filt över dagen. Och om och om igen kommer jag på mig själv att fundera över just... ondskan.
Varje gång jag hört rapporterna har det börja bränna bakom ögonlocken och luften stockat sig i bröstet. Så utsatta och så ensamma /Majsan
så fruktansvärt. funderar över skräcken man skulle känna där, ute på ön.
och samtidigt undrar jag hur en människa kan göra något sånt. hur det kan bli så.
Med en vältalig-och-med-många- åsikter-tonåring i huset blir det många frågor och reflektioner kring dödsskotten i Norge. Ofattbart. Alla flaggor på Arlanda vajade på halv stång idag. (vi har varit ute på vift. /Nelssonmatten
Ja, hur ska man kunna besvara frågan varför?
finns inga svar....
det otroliga är ,tycker jag,är att du har förmågan att känna tacksamhet.Med tanke på vad du varit utsatt för,med om/eller kanske just därför?!?
det finns så mycket man aldrig kommer att förstå...
Tankar snurrar,och medlidandet svämmar över..
Masor med kramar till er alla därhemma i enköping,hälsningar från Gräsö/Ingela
Den största kramen till dig Ingela. Och Kjell naturligtvis. För er kamp att besegra ondskan.
Skicka en kommentar