Ett fint och kärleksfullt meddelande till dig från klassen får mig att börja gråta. Sköna varma tårar som dock övergår i uppdämd saknad och smärta. Jag sätter mig ner i det fuktiga gräset vid din gravsten och gråter. Gråter och gråter. Så stannar jag upp och tänker. Det är inte jag som är död. Det är du. Du behöver min kärlek, inte mina tårar. Och jag minns hur du fruktade mina tårar ibland mer än sjukdomen. Om jag grät fanns ingen trygghet i ditt liv.
Jag torkar tårarna, reser mig upp och inser att jag måste vara rädd om mig. För att orka. För att orka leva vidare.
För din skull, älskade David.
Ur dagboken, september 2006, David till dr F"Nästa gång du ska lämna ett tråkigt besked till en familj, gör det till föräldrarna först. När de har gråtit färdigt kan de åka hem och berätta för barnet."
7 kommentarer:
Så klokt sagt av David.
Ja, var rädd om Dig.
Kramar
Instämmer till fullo. Din David var en mycket klok pojke. Man måste ta hand om sig själv också, fast man kanske inte tycker att det är lika viktigt.
Jag förstår mer och mer hur mycket du betydde för David. Ta hand om sig nu och det skall bli kul att få träffa din matte i helgen som kommer.
Kram Marianne
Vilken kille! Så ung men ändå SÅ KLOK. Härliga David. Se till att vara snäll mot dig själv nu, David skulle inte vilja något annat. Jag tror han sitter där på sitt berg och sänder kärleksfulla, varma tankar till sin älskade mamma! Hoppas vi ses snart! Kramar i massor
Helena
Så klok! Många kramar från oss
Vad du kämpar Lotta.
Stor Kram.
Ingela
Tack för de vackra orden. Jag bär dom med mig...
Många styrkekramar.
Skicka en kommentar