Postadress Grillby eller "Jag vill hämta mina paket i Enköping!"

Vår postadress är inte längre Enköping.

Äntligen, sade matte.

Som ung drömde hon om att upptäcka världen, jobba som journalist i världens alla hörn, biståndsarbetare i behövande länder. Hon skulle bli äventyrare och världsmedborgare. Ja, det blev inte mycket av det där. Född i Enköping, uppväxt i Enköping, kvar i Enköping. För alltid.

Tills nu.

Nu är faktiskt GRILLBY vår postadress. Vi har faktiskt förflyttat oss 15 km från Enköping. Snacka världsmedborgare!

Spända av förväntan åkte vi igår in till Grillby för att hämta några paket i ortens största och enda mataffär. (Vi passade på att ta en promenad också. Jag var så nervös att jag bajsade fyra gånger.)

Nåväl, vid paketutlämningen mötte oss en man med ett stenansikte. Inte en min, inte ett ord. Matte tog fram mobiltelefonen för att se vilket nummer paketet hade. Vops, så gled mobilen ur hennes händer och ned på golvet.

Fortfarande stenansikte.

Oj då, sade matte och kröp efter batteriet under en hylla, batteriluckan under en annan, skalet under en tredje.

Ingen förändring.

Högröd i ansiktet av kroppsansträngningen hoppade matte upp, satte ihop mobilen och försökte säga något skämtsamt.

Ingen reaktion.

"Koden är 3863", läste matte till slut.

Mannen med stenansiktet plockade - utan ett ord, utan en min - fram paketet och överlämnade det.

Tack, sade matte och backade ut ur affären.

Grillby. Där har man tydligen upplevt det mesta. Eller Twin Peaks, släng dig i väggen.