För att jag ville, var mannens svar.
Candras familj, Kjell och Ingela, kämpar för att fortsätta leva. I fyra år har de brottats med saknaden, frågorna, skulden och hatet. På årsdagen har Ingela bestämt sig. De ska se till det fina de har fått av Candra, de ljusa minnena. De ska ta vara på allt det kärleksfulla de har kvar i livet. Ingela skriver att de nu ska "kliva upp ur blodpölen". De kan aldrig förstå, aldrig acceptera, aldrig bli hela, men ondskan ska inte få krossa det de har kvar.
Kära ni fantastiska människor. Vad ni lär oss om att välja livet.
Många många kramar till er.
4 kommentarer:
Oj....Tårar sprutar.
Var inte alls förberedd,skulle bara kolla till er..
Fint skrivet.
TACK.
Värmer mer än vad du kan förstå.
Nej,du FÖRSTÅR....
Massor med kramar till er alla.
Från Ingela&Kjell
Du känner inte mig men läser din blogg lite nu och då. Och jag måste säga att NI är också sådana som lär oss andra om livet ...
Jag har gråtit många tårar över din blogg ska du veta. Så mycket glädje, lidande, kärlek och ... hopp!
Ja livet är förbannat hårt...Man kan aldig förstå sig på det...så fint skrivet....kram
Skrattar åt din kommentar!
Skäms som en hund*haha*
Besöket var helt oplanerat..vi åkte förbi och pappa visade var det var.Tänkte bara springa in och ge dej en kram.
Vilken oas...
Verkligen ett ställe som det känns som att du kan stänga av omvärlden,,släppa krullisarna och hämta kraft.
Låg sååå fint.
Vi kommer att göra flera besök,har ju ost som skall levereras!
Kram till er alla!
Krullisarna var precis lika charmiga som förra gången jag såg dom!*skratt*
Skicka en kommentar