Vardag

Matte på jobbet. Vi daghundar hos hussehusse och mattematte. K-J tillbaka i Uppsala, Agnes i Västerås. Nikki åter från betet.

Vardagen rullar på igen.

Nej, det blir aldrig mer vardag på riktigt.

Doften av David

Bara någon vecka efter Davids död bar vi ut hans soffa.
Sedan sålde vi lägenheten.
Då körde vi hans (mattes) säng till soptippen.
I juli kraschade hans dator som vi använt hela tiden. Med skärmsläckaren han fnissat ihop. Med A och S som klibbat samman av utspilld coca-cola.
Nu säljer vi bilen. Med Davids hemgjorda GPS bestående av en vägatlas och en batteridriven Homer Simpson som ger goda råd under körningen. I varje sväng.

Ny soffa, ny bostad, ny säng, ny dator, ny bil. Utan Davids dofter. (Utan Davids snorkråkor han hade en ovana att kleta fast överallt. Tänk att man kan sakna snorkråkor.)

Ja, jorden fortsätter snurra.

Men i min korg ligger en röd t-shirt. David bar den i fem dygn och lade den sedan i min korg för att jag skulle ha kvar hans doft när han var på sjukhuset.

Jorden får snurra hur fort den f-n vill. Den röda t-shirten blir kvar.

Djur i bur

Vi förnekar brott.

Vi bestrider det enskilda anspråket och kan inte vitsorda något belopp som skäligt i och för sig.

Vi yrkar att omedelbart bli försatta på fri fot, öhh... tass.

Åh Kajzza...

Åh, vilken kväll. Drutts mamma, syster och faster på besök. Drutts mamma trillade i poolen, Drutts syster hjälpte Drutt att skälla ut inbillade inkräktare och Drutts faster.....

Åh, vilken skönhet. Åh Kajzza ...

Vi lekte, vi delade på ben, vi pussades.

Sedan åkte hon hem. Åh Kajzza...

I en timme satt jag ute i det mörka regnet och snyftade.

”Kom in Edison”, sade matte och lockade med korv. ”Du får vara glad och tacksam för din kväll med Kajzza. Ni ses säkert igen i framtiden. Någon gång, någonstans. Det är väl mysigt att ha någon att längta efter!”

Ja visst, längtan har sin grund i kärlek och det finns något hoppfyllt i den.

Det är hårt att leva ensam kvar på en plats när man blivit övergiven. Men det finns inget värre än att vara så fruktansvärt ensam att man inte har något att längta efter. (Haruki Murakami)

Men jag kan väl få snyfta lite i alla fall...

Foto: Leone

Svarta moln, gråa hår och röda mattor

Vi som mist borde, som vår kära Carina säger, vandra fram stolta på en röd matta. Vi står upp trots att det ofattbara hänt. Vi lever trots att vi har lotsat våra barn in i döden.

Men så är det inte. De svåra åren har i stället lämnat oss med en sargad självkänsla, ett dåligt självförtroende och med ett katastroftänkande som en ständig följeslagare. Över oss vilar ständigt ett stort svart moln som när som helst skickar ner sina blixtar på oss.

Det är en kamp att höja sitt huvud ovanför molnet. Det är kamp att gå rak i ryggen i den eviga stormen. Det är en kamp att försöka hitta den klara himlen, att se solen.

Därför har jag en liten önskan.

Jag vet att jag börjar bli grå om nosen. Jag vet att matte klippt mig så att jag ser ut som en Nurejev med ölmage. Jag vet att jag är utåttåad. Jag vet det. Du ser det. Men tala inte om det för mig. Tänk det bara. Säg gärna: Vad fint du bär din svans Edison! Det syns på din trav att du har en ädel stamtavla!

Låt mig få njuta av att ha knyckt Drutts ben. Jag vet att han tar tillbaka det i morgon när han inte ätit dammens största groda till frukost. Men tala inte om det för mig. Påminn mig inte om det mörka molnet. Låt mig få se bara solen en kort stund.

Du behöver inte lyfta upp mig. Du behöver inte jaga undan molnen. Du får dock gärna rulla ut den röda mattan då och då. Och vet du. Du, ni, får också plats på den. Vi får plats på den allihopa.

The Poodle

Har ni lyssnat färdigt på AC/DC?

Bättre än "The Poodle" i alla fall!

Vi är tillbaka när de mörka molnen skingrats och datorn slutat stänga av sig var femte minut.

P.S. Det är Drutt som försöker sjunga. Inte jag.

Vilken j-a smäll!

Pang! Så var vi två lomhörda pudlar och två mattar avstängda från omvärlden.

Medan vi väntar på ett nytt modem, får ni ta del av en annan urladdning. Energi!!!

Lystring hundvänner!

Lördagen den 28 augusti är det dags för Dog Challenge! Den går av stapeln ute vid Härjarö, alldeles vid Mälaren. Tillsammans med din förare går du en vacker bana på en mil och får samtidigt tio utmaningar som kräver att du samarbetar med din förare. Jag har varit med en gång förut och det var bland det roligaste jag gjort. Matte var jätteduktig på att hämta bollar i vattnet. Vad kul det vore att träffa er bloggläsande hundvänner där! Vi kan gå tillsammans!

Anmälningstiden går ut den 31 juli. Missa inte den! Du anmäler dig här.

Läs artikeln i Hundsport om tävlingen!

Fjärilar

I vår trädgård har vi massor av fjärilar. Det är underbart. De är så vackra. De föder känslan av frihet.

Nässelfjärilar, vita fjärilar, gula fjärilar.

Och en brun. En envis brun fjäril. När vi äter mat driver den Agnes till vansinne genom att hela tiden vilja sätta sig i hennes ansikte. Vi får skrika åt henne för att hon inte ska slå till den.

Igår låg matte i solsängen och läste "Norwegian wood" av Haruki Murakami. En mycket bra bok av en fantastisk författare. Det tyckte den bruna fjärilen också.

David, januari 2008
"Jag är som en larv som är instängd i en puppa och aldrig får komma ut och bli en fjäril."

Osommar

Jag ville skriva ett glassigt och soligt inlägg men jag ger upp. Sommaren är inte lätt. Sommaren hör barnen till. Barnen ska få finnas på sommaren.

Det finns ingen pool på kyrkogården.

Suck.

Jag säger som matte. Jag har ett bra liv men det känns inte som det är på riktigt. Det är en väntan. Ett oliv.

En opudel.

En osommar.

Ur Darling River av Sara Stridsberg

"Vad är egentligen en mor utan sitt barn?"

"Hur skulle ni själv beskriva henne?"

"Jag skulle vilja beskriva henne utan att förstöra henne."

"Gör ett försök."

"En omänniska. En solförmörkelse. En söndersliten ros."