Det har varit så mycket en tid att jag inte hunnit gråta. Det betyder inte att sorgen lättat. I stället för att komma ut lägger den sig som en klump i bröstet. Den växer och jag vet att den till slut skär sönder mig.
Så, på jobbet, oförberedd, läste jag Sarahs inlägg "Du". Tårarna började rinna, lite längre ner övergick tårarna i gråt och när jag kom till kärleken mellan Jeppe och hans pappa brast allt. Jag tog skydd i vilorummet för att få gråta i fred.
Och varför läsa något som gör att jag gråter? Jo, för att texten ger odefinierbar sorg, smärta och ångest ord. Det obegripliga blir på något sätt hanterbart. Sorgen, smärtan som äter upp mig inifrån blir förstådd.
Läs, känn och njut av det vackra språket. Gråt.
2 kommentarer:
Ja jag läste och grät....gråter ofta, jämt känns det som...sorgen ligger alltid överst, hur man än försöker, vissa dagar går bättre, andra ett helvete, ja du vet ju precis..Kram kram
Vad bra att du gråter, hoppas matte gör det med! Då gör jag någon nytta i alla fall. Kram!
Skicka en kommentar