tisdag 14 juni 2011

Födelsedag, sommarlov...

De dödas födelsedagar

Det är inte som om vi behöver påminnas om våra döda.
De döda lämnar oss inte i fred.
Deras födelsedagar är alltid deras födelsedagar.
Den blomstertid kommer inte.




I dag lånar jag Bodil Malmstens ord. De är brutala, som livet denna tid.

Jeppe, Linn, Lina, David och Gustav. Ingen av dem får sjunga om den blomstertid som nu kommer. Davids klasskamraters sång hörs till hans grav.

Det är den 14 juni 2011. I dag skulle David ha fyllt 15 år.


www.fotoakuten.se

8 kommentarer:

Anonym sa...

Tänk vad tiden går och vad stor David skulle vara idag! Tänker på er kram

Sarah sa...

Hur firar man den glädje du kände för femton år sedan? Hur står man ut med längtan?

Anonym sa...

Ja, alla dessa dagar, man tänker, om det varit annorlunda, då skulle M&P firat detta, eller fått vara med om detta... De dagarna tar tyvärr aldrig slut.

Som vår rosenbuske ute på ön. Jag njuter av dess skönhet, men blir alltid ledsen när den blommar, för att M inte får se hur vacker den blivit.

Kram

Majsan

Anonym sa...

Det är inte annat än att jag i huvudet kan höra Davids brustna tonårsröst prata på om livets egenheter..
Leone

Erika sa...

Mmm, jag gillar också Bodil Malmsten. Har läst en hel del av henne. Hon är ganska dyster (men rolig). Och en dikt av henne passar ju fint i ditt inlägg eftersom det är så oändligt sorgligt att David är borta. De dödas födelsedagar tycker jag både väcker sorg och kärlek. Skolavlutningar är inte alltid lätta saker ens när det handlar om barn som fortfarande lever.Stor kram från Erika

Anonym sa...

Ja Puzzel och jag var upp till kyrkan. Han kan ju vägen utantill.
/Majsan

Anna o hundarna sa...

Jag träffade aldrig David, men på något sätt är han närvarande ändå. Bland annat för att min egen lillfia är alldeles jämnårig med honom. Bråkdelars svindlande ögonblick kan jag nästan nästan känna hur det skulle vara om... men ändå inte. Många många styrkekramar och -ord till dig!! Det blir så taffligt och hurtigt det man skriver - hoppas du kan föreställa dig hur jag menar.

Lotta sa...

Tack alla, för ros, ord och förståelse.
Stor kram!