Hur ska vi göra? Sedan ett par månader går vi bara och stirrar på varandra. Vi kan inte kommunicera. Vi ryker upp ihop så hårtussarna far så fort inte någon av våra mattar är i närheten. Jag har blivit en liten rädd pudel som stryker runt väggarna. Drutt har blivit en terminator med blicken inställd på det edisonska släktet. Det var så här en gång förut. Det var när vi flyttade och Drutt bestämde sig för att ta kommandot i den nya bostaden. Vi redde ut situationen och blev bästa vänner igen. Men nu är det mycket värre och jag förstår inte varför.
Hur många chanser ska jag ge grabben? Jag får magsår av detta och Drutt mår naturligtvis inte heller bra. Hjälp!
6 kommentarer:
Men oj vad jobbigt för er. Ingen skillnad efter kastreringen? Jag har inga råd att ge dig Edison eftersom jag bara är van vid timida labradorer och en mesig pudelkastrat :D.Kram
Svårt!! Sunda förnuftet säger att en skilsmässa är det enda rimliga - men jag vet ju hur tanken på det känns... Det GÅR att komma förbi men frågan är: har man den tiden och den kunskapen? Och beredskapen på att det alltid alltid kan blossa upp igen? Håller tummarna för att det går bra för Edison och Drutt!
Usch vilken jobbig situation. Mitt korta hundliv gör att jag tyvärr inte har några råd att komma med. Men i mitt tidigare kattliv hade jag två honor som inte kom överens. Så då fick den ena flytta till mina föräldrar. Och när kattdamerna emellanåt träffades, efter den separeringen, så fungerade de bättre ihop. Hoppas att det kommer att lösa sig på bästa sätt. Kramar till hela flocken
En omsorgsfull omplacering kan kanske öka livskvalitén för båda två om de inte längre kommer överens. Det läskiga med omplacering, om det inte är folk man känner, är just att det inte är folk man känner som tar över hunden. De kan ju ha blåljugit en upp i ansiktet och behandlar inte hunden bra. Eller så blir det toppen. Det värsta är att inte kunna veta.
Men jösses!
Älskade Edisons matte - hör av dig så kan vi väl diskutera tillsammans!! Kramar i massor uppfödare till Turminatorn
Inte lätt att omplacera ett av sina djur men för husfridens skull så är det kanske det bästa :(
Härligt att läsa din blogg även om jag tyvärr inte varit inne på ett tag. Du har en härlig humor!
Många kramar till er :)
P.S. Med Ryan är det bra "bara" lite sena komplikationer som vi ska ta itu med men det ska nog bli bra!
Skicka en kommentar