Vi går upp till kyrkogården för att tända nya ljus. Det är snöigt och halt. Jag halkar i trappan och slår i hakan. Vi upptäcker att ljusen på graven hunnit slockna. FAN! Det får inte ske! Det ska ALLTID brinna ljus på Davids grav.
Det är kallt och blåsigt. Jag försöker tända ljusen men vinden släcker tändstickan. Jag följer Agnes råd och tänder två tändstickor på en gång. FAN vad jag bränner tassarna när de flammar upp.
Jag blir så arg och less.
Jag vill inte stå på en kall och mörk kyrkogård och bränna tassarna på tändstickor. Jag vill hämta David hos en kompis, i skolan eller på handbollsträningen. Jag vill springa honom till mötes och bannas när jag knycker hans vante. Jag vill tävla mot honom i Himlabacken. Jag vill äta kvällsmat med honom och höra honom svära över amerikaner, mammor, läxor, TV-spel. Jag vill sova hos honom på natten.
Jag vill ha min David kvar.
6 kommentarer:
Skickar kramar till er alla.
Jag förstår hur ni kämpar....och kämpar..
Ingela
Stor kram till er och mycket tröstegos till dig, Sir Edison.
Blåser på det fysiskt onda med förhoppningen att det snart går över, men för det som gör ont i själen hjälper det nog föga. Kramar
Vill också att ljusena alltid ska brinna hos Adriàn. Många styrkekramar.
Massor av kramar /Heléne
Ju mer det blåser ju fler tändstickor. Ses i helgen mamma, glöm aldrig att jag älskar dig och att du är den bästa mamman i världen.
Agnes
Skicka en kommentar