Davids personnummer. För evigt inristat i oss. För evigt skrivet oss på nosen. Bokstavligt.
David vägrade säga sitt personnummer på sjukhuset. I stället hade han en knapp han tryckte på. Mattes nos. Och så fick hon säga numret.
Men det kunde ta ett tag innan han fick lust att trycka på knappen. Ett ganska långt tag...
Vi kunde konstatera att all personal inte har lika stort tålamod som personalen på barnonkologen .
6 kommentarer:
Julkramar till er två benta och fyr benta;) kram kram
Puss på nosen på er! Men inte på katterna, för då börjar det nog klia... /Cat
Tålamod - det måste man nog träna för att få, åtmistone en del av oss.
Med hopp om en God Jul i alla fall/Anna-Carin
Mycket fin kille, David, vad jag tror. Fin mamma också. Kram (Ps. Kanske läge för Katt-Kort? Bara för att retas med Drutt?)
Det här är ingen kattblogg! Nej då, kattkort kommer. Fick nyss tillbaka datorn från andra vändan hos reparatören. Tyvärr går den bara att köra i felsäkert läge och då går det inte att lägga upp nya bilder. Det går inte heller att köra Davids skärmsläckare som ju är en av anledningarna till att jag vill ha datorn kvar. Lämnar in den igen...
Vi fick samma förfrågan ... känns ju väldigt konstigt, men jag håller med, det är en bra studie så vi vill ju delta. För alltid inristat dessa siffror ... hur många gånger fick man rabbla dem på sjukhuset? Oräkneliga ... och då var vi ändå bara "sjuka" i 4½ månad.
Kram på er och en riktigt God Jul!!!!
Skicka en kommentar