Joggingturer är inte bara trista. De är pinsamma. Det är inte nog med att vi blir omsprungna. Matte har dessutom ett stort behov av att förklara varför vi blir det:
"Hej, vad skönt det ser ut att kunna springa. Jag kan bara lunka. Jag kan egentligen springa jättefort. Men inte nu. Jag har nämligen fått prolaps."
"HALLÅ STANNA DÅ. LYSSNA PÅ MIG! JAG HAR PROLAPS!!!"
"DET ÄR OSPORTSLIGT ATT SPRINGA OM EN SOM HAR PROLAPS."
"JAG SKA O P E R E R A S! SEDAN KOMMER JAG ATT SPRINGA OM DIG!!!"
Varför måste livet så ofta vara en tävling?
3 kommentarer:
Öhum... prolaps??? Det låter exotiskt på något vis.
Ja, visst gör det!(Framfall klingar inte lika bra i joggingspåret.)
Det kommer många "framfall" med åren har jag upptäckt!*skrattar*
Eller nedåtfall...kanske!
Hoppas det faller tillbaka,och du kan ut och toookjogga utan ursäkter!*skratt*
Hälsa alla!!!
Massor med kramar från oss!!
Ingela
Skicka en kommentar