I vår trädgård har vi massor av fjärilar. Det är underbart. De är så vackra. De föder känslan av frihet.
Nässelfjärilar, vita fjärilar, gula fjärilar.
Och en brun. En envis brun fjäril. När vi äter mat driver den Agnes till vansinne genom att hela tiden vilja sätta sig i hennes ansikte. Vi får skrika åt henne för att hon inte ska slå till den.
Igår låg matte i solsängen och läste "Norwegian wood" av Haruki Murakami. En mycket bra bok av en fantastisk författare. Det tyckte den bruna fjärilen också.
David, januari 2008
"Jag är som en larv som är instängd i en puppa och aldrig får komma ut och bli en fjäril."
6 kommentarer:
Vad härligt ni verkar ha det med alla fina fjärilar. Vår Jozzan var livrädd för fjärilar hela livet men hon kunde aldrig förklara varför, de är vackra men läskiga sa hon.Ha det fortsatt bra och se till att dricka mkt i värmen nu:) kram kram
Hej jag finns numera på denna blogg,den andra tillägnad Josefine finns kvar, men nu skriver jag lite här då och då.kram kram
Varje gång jag läser din blogg, Sir Edison, så får jag så mycket att tänka på att jag måste komma tillbaka innan jag kommenterar något. Just nu tänker jag på fjärilar, David som aldrig fick bli stor (men måste ha varit så otroligt klok och insiktsfull "fast" han bara var ett barn) och din matte som läser (och att jag ska lägga den bokens namn på minnet). Kram!
Låter som om att ni har en liten retsticka till fjäril på besök hos er. Själva har vi bara bromsar. Inte lika vackra att titta på och definitivt inget sällskap man uppskattar.
Va härligt att matte kan ligga isolsäng och njuta av livet medans du edisson håller koll på fjärilarna. Alla behöver vi vila och njuta av de fina vädret kram till dig och matte
carina
Agnes - låt bli fjärilen - läs högt ur boken för den istället!
Skicka en kommentar