Kom tillbaka

Jag sätter mig ibland och bläddrar i Davids papper. Försöker förstå. Tar fram Agnes blogg som vi har i bokform. Minns Davids sista tid och den närmaste tiden efteråt med hjälp av hennes ord. Hon är spontan, funderar inte på grammatik eller meningsbyggnad. Hennes känslor bestämmer.

Orden i bloggen påverkar mig på olika sätt, vid olika tider, beroende på var jag befinner mig i sorgen.

Första meningen i ett inlägg den 22 mars 2008, två dagar efter Davids död, säger allt jag känner just nu, just här.

Snälla kom tillbaka David!

Frits, Frits, Frits

...tar all tid.

Jag är så långhårig att jag måste ha tofs i pannan. Drutt blir tjockare och tjockare eftersom han inte får någon motion. Och katternas låda stinker.

När Nikki blev av med sin box och fick börja gå ute på nätterna tog hennes tålamod slut. I lördags packade hon sina väskor och flyttade till en gård i Övre Rickeby. Hon har inte hört av sig sedan dess.

Ett möte

I måndags tog Drutt och jag en promenad med hussehusse och mattematte. Vi mötte en man som jag träffat några gånger och Drutt någon enstaka gång. Ni som känner Drutt vet hur han beter sig mot obekanta människor. Ja, allt annat än trevligt. Han brukar behöva tio minuter på avstånd innan han kan hälsa. Men inte nu. Till vår förvåning hoppade han överlycklig upp på mannen och försökte pussa honom. Han till och med pep av glädje. "Vad i hela friden?" sade mattematte.

Ja, vad kände Drutt?
Mannen var K-J:s, Agnes och Davids pappa.

Lite olycklig

Eksem, måste bada varannan dag.
Saknar mina katter och min Drutt.
Vill att min matte ska ha lite tid med mig.

Suck.