En lång natt

Jag satt på köksbordet. Tittade ut. Snyftade. Matte kom upp.

"Men vad är det Edison? Varför sitter du här och gråter? Behöver du gå ut?"

Nej.

"Har du ont i öronen?"

Nej.

Jag är ledsen för att jag är ledsen.

"Kom Edison."

Matte lyfte ner mig från bordet och bar mig till min korg invid hennes säng. Där somnade jag så småningom. Men snuttefilten från min mamma, med min lille husses t-shirt och med mattes hand på ryggen.

Konstgjord andning

Vet ni, jag känner ingen lust att blogga, ingen lust att skriva, ingen lust att tänka.

Jag är avstängd. Jag gör det jag ska. Jag är. Men jag orkar inte känna. Inte just nu.

En klok och god vän sade att vi nog behöver stänga av ibland för att orka. Tack. Jag gör det. Jag låter någon annan andas åt mig ett tag.

Vi går mot den 20 mars.

I dag är det den Internationella barncancerdagen.

VOV!!!

Igår fick Barncancerfonden motta en miljon kronor som samlats in genom skoljoggen.

I Enköping deltog de här skolorna:

Lillkyrkaskolan
Hinden
Fjärdhundraskolan
Örsundsbroskolan
Grillbyskolan
Bergvretenskolan

Heder åt dem!

Men som ni ser saknas Davids skola. Korsängsskolan. En av Enköpings största skolor, om inte den största.

Drutt har skällt på skolan förut för detta men eftersom han skäller på det mesta vill jag understryka hans

VOV!!!

Jo, jag kom för en tid sedan att diskutera skolans bristande engagemang under Davids sjukdomstid och fick då höra en förklaring:

"Men han var ju så lite här."

Just det. Han var sjuk. Och han var utanför.

Som Barncancerfondens generalsekreterare säger ger skoljoggen, förutom pengar till forskning, uppmärksamhet till sjuka barns situation.

Det behövs. Men hur nå dem som inte vill nås?

Tjuvlyssnat

Jag stod i en lång kassakö. Bakom mig stod en äldre man och en pojke i sjuårsåldern.

"Åh, morfar. Kan vi inte bara ta våra saker och gå?"

"Nej du, så kan man inte göra. Men vet du i, i Princeton i USA levde en man som gjorde så. Han betalade aldrig någonting. Lite lätt förvirrad gick han in i affärer, tog det han ville ha och gick ut utan att betala. Men ingen blev arg på honom. Alla i staden var nämligen så stolta över honom och glada över att han bodde i deras stad. Mannen hette Albert Einstein."

Jag ville höra mer men det blev min tur att betala. Sedan började jag fundera på sensmoralen...

Alfons

...är mitt bästa gosdjur!





Nej då, jag försöker inte äta upp honom. Jag vill bara få ett bra tag så jag kan bära omkring honom. Det tycker i alla fall jag är jätteroligt!

P.S. Nej, jag vet. Filmerna kommer inte att nomineras till någon Oscar.

Hundkommandon

I Erikas hundblogg läste jag om hur viktigt det är att vara tydlig mot sin hund och bara använda sig av ett fåtal kommandon.

Så här låter det hos oss:

"Edison, nu kommer du hit. Jag är så trött på att du alltid ska rymma när vi ska åka någonstans. Kom hit, säger jag. Kom hit nu. Hoppa in i bilen nu. Om inte du kommer hit nu så får du vara ensam kvar hemma. Hur roligt är det på en skala? Nehej, då åker jag nu. Hej då Edison, hej då. Nu får du vara ensam hemma. Titta på Drutt vad duktig han är. Han får mycket godis han. Det får inte du. Tro inte att du får något tandben i kväll heller. Usch vad olydig du har blivit! Nu åker jag utan dig. Hej då. Nej, kom nu Edison. Nu. Nu. Hit. Kom. Nehej. Hej då! Nu får du vara ute och frysa. Ensam hela kvällen. Så det så. Hit. Nehej."


P.S. Jag fick tandben i alla fall.

Vill ha min David!

Vi går upp till kyrkogården för att tända nya ljus. Det är snöigt och halt. Jag halkar i trappan och slår i hakan. Vi upptäcker att ljusen på graven hunnit slockna. FAN! Det får inte ske! Det ska ALLTID brinna ljus på Davids grav.

Det är kallt och blåsigt. Jag försöker tända ljusen men vinden släcker tändstickan. Jag följer Agnes råd och tänder två tändstickor på en gång. FAN vad jag bränner tassarna när de flammar upp.

Jag blir så arg och less.

Jag vill inte stå på en kall och mörk kyrkogård och bränna tassarna på tändstickor. Jag vill hämta David hos en kompis, i skolan eller på handbollsträningen. Jag vill springa honom till mötes och bannas när jag knycker hans vante. Jag vill tävla mot honom i Himlabacken. Jag vill äta kvällsmat med honom och höra honom svära över amerikaner, mammor, läxor, TV-spel. Jag vill sova hos honom på natten.

Jag vill ha min David kvar.

Upp till kamp

En dag i Västerås. Parkeringsplatsen utanför mattes jobb är avspärrad. Rop och hundskall.

Två grupperingar står och stirrar på varandra. Poliser och polishundar står mellan grupperna.

Det är spänt och pojkarna bara väntar på en anledning att få börja slåss för de politiska åsikter de säger sig ha. I den ena gruppen har flera av pojkarna hundar med sig. Pitbull, amstaff, bullterrier, blandraser. De håller kort i kopplen och hundarna skäller ilsket.

Usch. Jag tycker att man ska förbjuda sådana pojkar.

Vindens konung

Veckans höjdpunkt för oss hästnördar. V75:s nya reklamfilm!

När Allah skapade hästen sade han till vinden: "Jag vill att en levande varelse skall springa fram ur dig. Tag fast form." Och vinden tog fast form, och resultatet blev hästen.

Ur Sham, vindens konung av Marguerite Henry

Vardagen

Skönt, nu har vi tagit bort stjärnorna och ljusstaken. Vi har gömt dem längst bort på vinden. Har vi tur blir de söndergnagda av råttorna.

Fy fan vad julen är svår. Vi välkomnar vardagen, vårt andrum.