Vill ha min David!

Vi går upp till kyrkogården för att tända nya ljus. Det är snöigt och halt. Jag halkar i trappan och slår i hakan. Vi upptäcker att ljusen på graven hunnit slockna. FAN! Det får inte ske! Det ska ALLTID brinna ljus på Davids grav.

Det är kallt och blåsigt. Jag försöker tända ljusen men vinden släcker tändstickan. Jag följer Agnes råd och tänder två tändstickor på en gång. FAN vad jag bränner tassarna när de flammar upp.

Jag blir så arg och less.

Jag vill inte stå på en kall och mörk kyrkogård och bränna tassarna på tändstickor. Jag vill hämta David hos en kompis, i skolan eller på handbollsträningen. Jag vill springa honom till mötes och bannas när jag knycker hans vante. Jag vill tävla mot honom i Himlabacken. Jag vill äta kvällsmat med honom och höra honom svära över amerikaner, mammor, läxor, TV-spel. Jag vill sova hos honom på natten.

Jag vill ha min David kvar.

Upp till kamp

En dag i Västerås. Parkeringsplatsen utanför mattes jobb är avspärrad. Rop och hundskall.

Två grupperingar står och stirrar på varandra. Poliser och polishundar står mellan grupperna.

Det är spänt och pojkarna bara väntar på en anledning att få börja slåss för de politiska åsikter de säger sig ha. I den ena gruppen har flera av pojkarna hundar med sig. Pitbull, amstaff, bullterrier, blandraser. De håller kort i kopplen och hundarna skäller ilsket.

Usch. Jag tycker att man ska förbjuda sådana pojkar.

Vindens konung

Veckans höjdpunkt för oss hästnördar. V75:s nya reklamfilm!

När Allah skapade hästen sade han till vinden: "Jag vill att en levande varelse skall springa fram ur dig. Tag fast form." Och vinden tog fast form, och resultatet blev hästen.

Ur Sham, vindens konung av Marguerite Henry

Vardagen

Skönt, nu har vi tagit bort stjärnorna och ljusstaken. Vi har gömt dem längst bort på vinden. Har vi tur blir de söndergnagda av råttorna.

Fy fan vad julen är svår. Vi välkomnar vardagen, vårt andrum.

Gott nytt år!

Vi avslutar det gamla året och börjar det nya med en av Davids favoritsånger.

Var rädda om er. Kram

En liten flicka

Jag mötte en liten flicka. Hon var bekymrad. Kvällen före julafton krockade hennes föräldrar med en lastbil. Alla flickans julklappar var förstörda. Vad den lilla flickan inte ännu förstått var att hennes föräldrar också var borta.

Lilla lilla flicka.

I dag stod det i tidningen att bara tre personer hade omkommit i jultrafiken. Två av dem var den lilla flickans allt.

God jul

God jul alla kära vänner

På begäran, en bild på min bästa julklapp. Milla! Bakom korgen ligger Alfons. Kortet är taget innan han visade sitt rätta jag. En tiger!
(Han är Drutts julklapp.)

Julfrid? Nja, kattungarna jamar i köket och vill ut till oss. Jag snyftar i hallen och vill in till min Milla. Drutt gör våldsamma och högljudda försök att forcera serveringsluckan mellan vardagsrummet och köket.

Var är glöggen?

Davids personnummer

Så fick vi uppge Davids personnummer igen. En forskare ville få del av Davids journal till en studie om palliativ vård till barn. Kändes mycket konstigt och sorgligt, men vi välkomnar studien.

Davids personnummer. För evigt inristat i oss. För evigt skrivet oss på nosen. Bokstavligt.

David vägrade säga sitt personnummer på sjukhuset. I stället hade han en knapp han tryckte på. Mattes nos. Och så fick hon säga numret.

Men det kunde ta ett tag innan han fick lust att trycka på knappen. Ett ganska långt tag...

Vi kunde konstatera att all personal inte har lika stort tålamod som personalen på barnonkologen .

Andra bullar

Jag är inte ett dugg mörkrädd här ute i skogen, kvittrar matte.

Då undrar jag. Varför är denna hemsida hennes mest besökta just nu?


En annan undran. När vi ska åka till mattematte och hussehusse på mornarna, var ska besten sitta? I mattes knä? Eller ska vi köpa släpkärra?

Nej, jag börjar allvarligt fundera på att omplacera mig.

Snöänglar

Ibland blir det övermäktigt. Vägen är borta. Fönstrena igenisade. Snörök. Det känns som om det när som helst går åt pipsvängen. Lika bra att köra av så det är över. Så trött.

Så fylls huset av värme. Kloka vänner. Bastun åker på. Vännerna skrattar, gör snöänglar och till och med ...

MOONAR!

Då går det inte att hejda skrattet och livslusten. Vägen blir farbar igen.

Tack!