”Det kom ett flygplan med hemvändande soldater från Afghanistan. De var skadade, nästan allihopa!” berättade Agnes för en tid sedan. ”Och de som inte var skadade fick följa med planet tillbaka till Afghanistan.”
I dag kommer en av soldaterna hem för gott.
Kenneth, 22 år, kommer hem i en kista.
Hans uppgift var att hjälpa den afghanska regeringen att skapa stabilitet. Hans uppgift var att understödja en trupp som var beskjuten med handeldvapen.
En gigantisk uppgift i ett krig ingen förstår.
Kenneth 22 år. Uppväxt i Sverige med Björnes magasin, Fångarna på fortet och krig från Hollywood. Oavsett hans duglighet, som jag absolut inte ifrågasätter, undrar jag var och hur han hunnit förvärva den kunskap och kompetens som måste krävas för ett sådant uppdrag. 22 år.
Det kanske är så att vi ska ha trupper i Afghanistan. Men ska fronten utgöras av män som knappt hunnit börja leva?
Vem har fått dessa unga killar att direkt efter militärtjänstgöring söka sig till Afghanistan? Har de fått veta hur verklighetens krig ser ut? Har de ens fått rätt verktyg? Har de fått bästa tänkbara utrustning? Bästa pansarvagnarna?
Kenneth dog för freden, sägs det nu i ett försök att göra hans död ärofylld.
Nej, Kenneth, 22 år, dog en brutal och totalt meningslös död. Så ser sanningen ut. Så ser krig ut.