lördag 30 oktober 2010

Dagar



Livet består av tjugoniotusen dagar.
Nej. Inte alltid.

måndag 25 oktober 2010

Stegtävling

Det är stegtävling på mattes jobb.

I fredags tog det 5 000 steg innan Nikki var fångad i hagen.



I lördags, 6 000 steg.




Mattematte och jag, vi struntar i stegtävlingar. Vi har hittat ett obsalut ferpekt sätt att gå på promenad!

torsdag 21 oktober 2010

Djurliv

"Lotta, dina djur äter upp dig", sade en kollega till matte. "Både tidsmässigt och ekonomiskt!"

Jaså.

Det är nog så att matte skyller på oss djur för att slippa vara med på personalfester och after work-träffar. Hon är inte redo för sådant.

Ekonomiskt? Ja gåsleverpaté kostar förstås en del.

Men äter upp?!

Ja, kanske det. Den lilla råttan Agnes sjöng om när hon var liten, vi vet var den bor nu. Och jäklar vad den växt.



tisdag 19 oktober 2010

Så ser krig ut

”Det kom ett flygplan med hemvändande soldater från Afghanistan. De var skadade, nästan allihopa!” berättade Agnes för en tid sedan. ”Och de som inte var skadade fick följa med planet tillbaka till Afghanistan.”

I dag kommer en av soldaterna hem för gott.
Kenneth, 22 år, kommer hem i en kista.

Hans uppgift var att hjälpa den afghanska regeringen att skapa stabilitet. Hans uppgift var att understödja en trupp som var beskjuten med handeldvapen.

En gigantisk uppgift i ett krig ingen förstår.

Kenneth 22 år. Uppväxt i Sverige med Björnes magasin, Fångarna på fortet och krig från Hollywood. Oavsett hans duglighet, som jag absolut inte ifrågasätter, undrar jag var och hur han hunnit förvärva den kunskap och kompetens som måste krävas för ett sådant uppdrag. 22 år.

Det kanske är så att vi ska ha trupper i Afghanistan. Men ska fronten utgöras av män som knappt hunnit börja leva?

Vem har fått dessa unga killar att direkt efter militärtjänstgöring söka sig till Afghanistan? Har de fått veta hur verklighetens krig ser ut? Har de ens fått rätt verktyg? Har de fått bästa tänkbara utrustning? Bästa pansarvagnarna?

Kenneth dog för freden, sägs det nu i ett försök att göra hans död ärofylld.

Nej, Kenneth, 22 år, dog en brutal och totalt meningslös död. Så ser sanningen ut. Så ser krig ut.

söndag 17 oktober 2010

Helgbesök

Skönt med helg.

När matte såsar sig upp ur sängen vet jag att det är en ledig helg. I stället för "skynda dig Edison", "sätt fart nu Edison" blir det en härlig skogspromenad när vi har mornat oss färdigt.

Lediga helger betyder också ofta besök. Av folk och fä, familj, vänner, hjältar. Jag älskar besök. Värme, kärlek och erfarenheter.

Hjältar ja, man kan vara hjälte på många olika sätt. Igår träffade vi en riktig hjältinna, i konsten att våga leva igen, i konsten att våga tänka framåt. Jag säger det igen. Värme, kärlek, erfarenhet. Jag är så glad att ha sådana vänner!

För en tid sedan fick vi besök av en annan kär vän och hjältinna. Pepsi. Hon har hela sitt vuxna liv varit blodgivare. För ett köttben har hon troget åkt till djursjukhuset för att lämna blod. Tänk så många hundar hon hjälpt! Jag, som svimmar när jag får sprutor och skriker när jag måste klippa klorna, tycker det är helt fantastiskt. Damen har nu fallit för åldersstrecket men en stor eloge till henne! Dessutom är hon en underbar hund, fylld med värme, kärlek och erfarenhet.




Läs om hundar som blodgivare här! Människor! Här!

söndag 10 oktober 2010

Jaha...


Jaha, då blir vi fler i familjen. Får jag presentera Alfons, tre veckor! Och innan ni klagar på den dåliga bildkvalitén, kolla in bilden på hans syster Milla!


Lagom till jul får vi hem de små liven. Mattematte och hussehusse, som tar hand om oss djur när matte jobbar jobbar jobbar jobbar jobbar jobbar jobbar jobbar jobbar jobbar, är inte helt nöjda.

"Men jag måste ju ha stallkatter!" säger matte.

Naturligtvis. Men måste man inte ha ett stall då?