torsdag 30 september 2010

Avskaffa döden?

Jag hörde en härlig intervju på radio i dag. Den var med Marie-Louise Ekman, Dramatens chef. Hon berättade att hon och Kristina Lugn hade bestämt sig för att avskaffa döden. De hade inte haft årsstämma än i år men kampen gick vidare. Hon tyckte att det var förskräckligt att folk bara fortsatte och fortsatte att dö. Det var dags att de slutade med det nu, sade hon.

Jag hade också bestämt mig för att aldrig dö.

"Du får inte dö", sade David.

"Tok heller, jag ska aldrig dö. Det har jag bestämt. Så är det bara!"

Men nu är jag inte lika säker. Jag vet att jag aldrig kommer att träffa David mer i livet. Oavsett tro och tvivel är faktiskt chansen till ett återseende större i döden.

Usch, vilka tankar.

fredag 24 september 2010

Rädd för glädje


Det finns stunder då jag glömmer sorgen. Skrattar, fnattar. Ingen kan se på mig att jag har förlorat min lilla husse. "Hur kan han vara så glad?" kanske folk tänker.

Borde jag vara tacksam för de stunderna?

Jag vet inte. De har nämligen en baksida.

Om jag i leken, skrattet, glädjen går iväg en liten stund - kanske för att dricka vatten, kanske för att slå en drill mot en buske - påkallar sorgen direkt min uppmärksamhet. Inte på ett vänligt sätt. Den slår till mig som ett klubbslag. Den stryper mitt hjärta. Den kväver mina lungor.

Hjärtat skriker: "Jag vill ha min David!"

Ingenting annat betyder någonting.

Det är som om kontrasten mellan pudelfnatt och sorg blir för stor och svår att hantera.

Nej, det är nog så att jag helst vill vara kvar i min skog, nära sorgen, nära min David, i en dov smärta. Glädjens baksida gör för ont.

måndag 20 september 2010

Fel valsedlar?

Socialdemokraterna.
Sverigedemokraterna.

Samma färg på valsedlarna. Gula, blåa, vita.

Tog socialdemokratiska väljare fel valsedlar?

Hur som helst. Ett främlingsfientligt parti är invalt i riksdagen.

På Sveriges hela befolknings vägnar kan jag bara säga:
Jag skäms som en hund.

fredag 17 september 2010

På tal om tantsjukdomar...

På tal om prolaps och andra tantbekymmer kom ett litet minne. Inget för pryda läsare!

Ur dagboken om David, december 2007

David, apropå absolut ingenting:
"Mamma, alla kvinnliga gynekologer är lesbiska."

"Nej David, så är det inte. Nu är du ute och cyklar."

"Åh gud, mamma, vad du är naiv! Det förstår du väl att de är! Hur kan de annars sitta och titta på kussemurror hela dagarna?!"

måndag 13 september 2010

Måndagmorgon

Dagens matte-sätter-morgonkaffet-i vrångstrupen-och-undrar-vilket-århundrade-vi-lever-i:

Rapport intervjuade människor på stan om RUT-avdraget. En man tillfrågades om han utnyttjade det.

"Nej, jag är gift."

söndag 12 september 2010

På joggingtur. Del 3

E18-loppet. Nya E 18 mellan Enköping och Västerås är invigd.

Av K-J i racerfart.

Av matte (halva sträckan) i snigelfart. Mördarsnigelfart.

tisdag 7 september 2010

Det låg en lapp i vår brevlåda

"Kan ni ta hem er katt och ordna så att han blir kastrerad?"

Kan vi väl göra.

Men. Vi har ett problem.

Vi har ingen katt.

Fick någon tag på Aschberg?

lördag 4 september 2010

På joggingtur. Del 2

Förra veckan, på Blodomloppet, blev matte omsprungen av en dam över sjuttio (75 var hon enligt startlistan). Gissa hur det lät då:

"HALLÅ, MAN FÅR INTE SPRINGA OM FOLK NÄR MAN ÄR ÖVER SJUTTIO! MAN FÅR INTE SPRINGA OM SÅDANA SOM ÄR YNGRE! VÄNTA 30 ÅR DU, DÅ TÄNKER JAG SPRINGA OM DIG. HUR KUL VORE DET VA?!"

Den som lever får se.

torsdag 2 september 2010

På joggingtur

Joggingturer är inte bara trista. De är pinsamma. Det är inte nog med att vi blir omsprungna. Matte har dessutom ett stort behov av att förklara varför vi blir det:

"Hej, vad skönt det ser ut att kunna springa. Jag kan bara lunka. Jag kan egentligen springa jättefort. Men inte nu. Jag har nämligen fått prolaps."

"HALLÅ STANNA DÅ. LYSSNA PÅ MIG! JAG HAR PROLAPS!!!"

"DET ÄR OSPORTSLIGT ATT SPRINGA OM EN SOM HAR PROLAPS."

"JAG SKA O P E R E R A S! SEDAN KOMMER JAG ATT SPRINGA OM DIG!!!"

Varför måste livet så ofta vara en tävling?