torsdag 29 oktober 2009

Fuskisar!

Ibland, eller alldelels för ofta, åker matte och Drutt iväg någonstans. Om Drutt är blöt och kall när han kommer hem förstår jag att han har varit och simmat. Det kan han gärna göra. Men vad har de gjort när Drutt inte är blöt och kall? Igår smög jag med dem ...

Jaha, en annan går långa promenader - i ur och skur - klättrar i backar, hoppar över hinder m.m. för att hålla sin kropp i trim. Vad gör Drutt? Han står, eller rättare sagt ligger, på en vibrationsplatta i 15 min medan matte kliar honom mellan öronen. Sedan får han godis och kliver ut till bilen, stöddig och redo för en inspelning av Gladia-torerna. Och matte? Ja, naturligtvis måste hon sitta på plattan för att inte Drutt "ska hoppa ned". "Oj, vilken fast rumpa jag fått", kvittrar hon sedan. Jag tycker hon ska lägga sig på mage på plattan istället.

Ja, jag vet att Drutt har ont i sina tåleder. Men nu är det väl dags att bli bra?

måndag 26 oktober 2009

Nej, nu är jag orolig....

Jag läste i Aftonbladet om en kvinna som till följd av för stor belastning gick in i en psykos och då trodde att hon var en häst:

"Gnäggande galopperade jag in på psyket och började äta på en blomma som stod i en kruka i fönstret", berättar hon.

Läs det förra inlägget om mattes planer. Har jag missuppfattat allt? Hur mår hon egentligen? Vad har hänt med våra blommor?

lördag 24 oktober 2009

Tick tack ...

Den biologiska klockan tickar. Hon är lite till åren. För gammal? Nej, säger experterna. Det kanske inte tar sig så lätt men annars ska det inte vara något problem. Lite överhull har hon också. Det är bra när det gäller äldre mammor.

Nu spanar vi in blivande pappor. Vi söker på nätet:
"Fantastiskt temperament med säker nedärvning."
"Samarbetsvillig och förtroendefull."
"Utmärkt balans och benteknik."
"Naturlig resning."
"Något tåvid, i övrigt välbenad."

Oj, oj, oj, säger matte och suckar med något längtansfullt i blicken.

Weltman 975

torsdag 22 oktober 2009

Hemnet

Vad konstigt det är att se sin bostad på hemnet. Man känner sig lite uppfläkt.

Bilderna bär inget spår av den fruktansvärda tragedi som utspelat sig här.

Väggarna kommer dock att minnas smärtan och sorgen.
Men de kommer också att berätta om en stor oändlig kärlek och en ofattbar närhet.
De kommer alltid att minnas den fantastiske lille killen som tog sina sista andetag här.

Sovrum 2. Nej. Davids rum.

måndag 19 oktober 2009

Sömnlös


Vissa mornar går vi upp klockan fem. Vissa nätter kan vi inte sova.

Det är ingen bra kombination.

Ibland är det tankar och grubbel som håller oss vakna. Ibland gör det så ont i själen att det helt enkelt inte går att somna.

Ibland är det grannar som har party på nätterna. Drutt sjunger gärna med då.

I torsdags, strax innan vi skulle gå och lägga oss, läste vi på nätet om att en liten kille på sex år befann sig ensam i en luftballong som okontrollerat for fram i skyn. Då gick det inte att somna. När sömnen till sist ändå kom var den fylld av ångest. I drömmen var det David som var ensam i ballongen. Han var skräckslagen och skrek i panik. Vi försökte nå honom men han försvann högre och högre upp. Vi hörde hans skrik. De blev svagare och svagare. Vi var helt maktlösa.

Nu läser vi att det var en bluff. Pojken hade aldrig befunnit sig i ballongen. Allt var ett PR-trick av pojkens föräldrar.
Fy f-n så hänsynslöst.

www.fotoakuten.se

lördag 17 oktober 2009

Hemma!

Under en vecka har jag jobbat som fläktmontör med Lasse. Vi har farit runt överallt i Stockholms kommun. Jag har haft det bra men oj vad jag är trött. En dag träffade jag matte och vi passade på att köra ett träningspass på Stockholms Central. I min terapihundsutbildning ingår att jag ska ha fem timmars träning på allmän plats. Snälla nån, jag borde få tillgodoräkna mig minst 40 timmar efter den här veckan. Jag tog tåget hem med matte men hon var tveksam till att låta mig få åka med: "Fy, vad du luktar illa", sade hon. Ja men hallå, jag har jobbat som grovis i en vecka! Det blev så att jag fick ligga på golvet i tågkupén, ingen fönsterplats denna gång. Det var lite jobbigt i Sundbyberg och Bålsta när massor av folk skulle kliva över mig där jag låg mitt i gången, mitt i min skönhetssömn, på rygg. Dessutom blev jag störd av att alla satt och fnös med sina rynkade näsor. Ja ja, bara kontorsnissar. Klia på tangentbord är inget man luktar karl av!

Drutt har varit på ett fint dagis hela veckan. "Han är väldigt blyg och försynt", sade de där. Va!!! "Har han inte skällt på andra hundar, drivit tikar till vansinne, rört runt i hela huset, ätit allt han kommit över ...?" frågade vi. "Nej, inte alls, och det märks att han inte är van att vara i skogen. Han var så rädd där. Men han blev lite tuffare sista dagarna."

Den grabben som är mer skogsmulle än skogsmulle själv!!! Dagismänniskorna får nog vara glada att Drutt inte hann bli mer varm i pälsen.

Nu är ordningen återställd. Hussehusse och mattematte har kommit hem från sin resa till Dublin. Sköna dagar väntar igen!

Under tiden jag har varit borta har insamlingen Bragdhundhusse 2008 tickat upp till 14 415 kr. Fantastiskt!

torsdag 15 oktober 2009

Brev från ett syskon

Hej Edison, i flera veckor har några otroligt mogna killar i min klass börjat använda ordet cancer som glåpord. De kallar varanda för "jävla cancerbarn" om någon gör något korkat osv. Om maten är äcklig i skolan kan dom säga något som: Man får ju för fan cancer av det här. De tycker cancer är äckligt och fattar ingenting. Jag har länge gått och irriterat mig på det men inte orkat ta någon fight. I dag vaknade jag på fel sida och när jag hörde någon säga jävla cancerbarn bakom mig så får jag nog och säger, okej skriker: Fan vad ni har hakat upp er på ordet cancer, är det kul tycker ni? Är de kul att det är något som barn faktiskt dör i var femte dag?

Vet du vad dom svarar ?
JA!

Jag får nog och gapar lite till och får även med mig Christoffer så han börjar gapa om hur respektlösa dom är och blablabla. När dom sa ja var det för mig som att höra att de var kul att min lillebror dog. Jag stack genast hem och låg och grät och tyckte synd om mig själv i en timme. Sen dess har jag satt mig ner vid datorn och kollat runt på internet. Inser igen hur syskon har det och att ingen ingen fattar.

Nu har jag spenderat mina egentliga pluggtimmar till att planera ett forum. Det ska vara till för ungdomar som förlorat ett syskon, en vän eller dylikt i cancer och även syskon som har bror eller syster under behandling. Det ska innehålla en flik med relevant fakta om barncancer, det ska finnas länkar till organisationer såsom min stora dag nalles resa, barncancerfonden etc.
,
Det ska även finnas ett inlogg för att det BARA ska vara ungdomar involverade i cancer i det. Ska även finnas en "änglasida" där syskon får lägga upp en bild och text på sitt syskon som de förlorat. Bara för att de ska få känna att deras syskon kan figurera utåt och fortfarande hjälpa. Det har hjälp mig mycket i sorgarbete.

Jag har skickat iväg mail till de organisationer som skulle kunna hjälpa mig, jag har även fått ihop ett gäng som kan hjälpa mig med att öppna forumet och göra design osv. När forumet är igång ska jag kontakta personer som kan göra reklam för det.

Puss
Agnes

onsdag 14 oktober 2009

13 565 kr!

Hallå, Drutt här.

Edison befinner sig någonstans, jag vet inte var. Han ringde i dag när han var på väg från Värtaverken till Årsta. Han jobbar hårt! Jag fick lösenordet för att kunna gå in här och säga

Tack!

Insamlingen Bragdhundhusse 2008 har nu nått sitt mål och mer därtill!

Tack än en gång alla snälla människor och hundar för ert bidrag till forskningen om barncancer! Jag blir faktiskt rörd.


Puss och kram

lördag 10 oktober 2009

Sanna hjältar

David tyckte om att titta på House, serien om den elake doktorn, men en kväll fick han nog av hans cynism. Avsnittet handlade om en liten kille som var svårt sjuk i cancer. En av dr House elever kallade killen för en liten hjälte men då protesterade dr House: "Han är ingen hjälte. Han är ett barn som fått cancer och för det får han vård. Det gör honom inte till en hjälte."

David bröt ihop fullständigt. Det hjälpte inte att vi försökte förklara att dr House ska säga elaka saker för att sedan i slutändan visa sitt varma hjärta. David vägrade att titta klart på avsnittet och grät tills han somnade av utmattning.

Barn med cancer är sanna hjältar!

De rycks bort från familj, kompisar, dagis, skola, fritis, fotboll, handboll, ridning m.m.
De får besked som pendlar mellan hopp och förtvivlan.
De får cytostatika i doser som ligger precis på gränsen för vad de kan överleva.
De tappar håret.
De får strålning i sådana doser att deras skelett inte kan växa och deras hjärnor skadas för alltid. De sövs gång på gång.
De genomgår svåra operationer.
De sväller upp till dubbel storlek av cortison.
De drabbas av svåra ibland livshotande infektioner på grund av att deras immunförsvar slås ut.
Deras kroppar måste ofta tillföras nytt blod.
De måste isoleras långa perioder.
De måste genomgå mycket påfrestande transplantationer.

Vart fjärde barn med cancer får beskedet att det inte kommer att överleva sjukdomen.

Mitt i allt detta gör barnen allt för att inte oroa sina föräldrar eller sina syskon. De biter ihop för att slippa se sina föräldrar vara ledsna. De försöker behålla hoppet hos sig själva och sin familj.

De gör allt för att hänga kvar i vardagen.

De gör allt för att fortsätta leva.

De är verkligen sanna hjältar!

I veckan läste vi i Aftonbladet om Albin, 9 år, som är nominerad till priset "Svenska hjältar". Albin lider av rhabdomyosarkom, alltså samma cancer som David hade. Läs artikeln om Albin så förstår ni varför vi ska rösta på honom. En sann hjälte i sig själv och en symbol för alla kämpande barn.

När David vaknade igen efter det hemska dr House-avsnittet sade han: "Mamma, hädanefter ska jag bara dricka ur de fina glasen, de med fot, kristallglasen. Och när jag dör, då ska jag ha en ärofylld krigarbegravning!"

Ja, så fick det bli.

David, en sann hjälte, en bland alldeles för många.


David, februari 2006


måndag 5 oktober 2009

Snart flyttar vi!


Det ni ser på bilden är en del av vår trådgård! I alla fall snart. Kontraktet är undertecknat!

Tack för ert stöd i era fina kommentarer. Många nospussar!

Jaha, då var det bara en sak. Betalningen av köpeskillingen. Är det någon som har en helikopter att låna ut?

torsdag 1 oktober 2009

Men...

Håll tummarna nu! Om ingen bjuder över oss är huset i skogen vårt. Vi vill verkligen ha det!

Men...
Det är en sak som oroar mig .
Om vi flyttar...
Hur ska vår lilla husse då hitta hem?